Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt han sjelf, som den äldste i rådet, skulle börja. Välan,
sade Gustaf Banér, som Gud vill! I denna rätten är
det så godt att vara den förste som den siste. Derpå
begynte han psalmen: Herre Gud Fader statt oss bi!
hvarunder han klädde af sig, och sedan talade något med
sina tjenare. Sedan upptog presterskapet versen: Na
bedje vi den Helge An’d! troende, att han dervid skulle
stiga fram till afrättningen, inen han stod qvar och sjöng
bela psalmen i ända och upptog derpå: Vår Gud är oss
en väldig borg. Sedan gick han omkring, talade om sin
oskyldiga sak, tog åter afsked af de 8ndra herrarna, sona
fått nåd, anbefallte dem hustru och barn, och började
sjunga: Med glädje och frid far jag nu hän; gick derpå
ännu en gång omkring spetsgården, tog de kringstående
i hand och bad dem fara väl, talade så återigen högt och
öfverljudt om sin oskuld. Erik Tege) uppmanade väl
Göran Stiernsköld och Erik Brahe att stiga fram och
vederlägga honom, men de tego. Banér tog ännu en gång
afsked af de benådade herrarna, sjöng sedsn på tyska:
Muss ich denn dJran auf diesen Plan Åter talade ban
om sin oskuld, sina barn o. s. v. Detta hans fram- och
återvandrande, myckna sjungande och upprepade afsked
gåfvo anledning till påståendet, det han méd ett rus [-förskaffat-] {+för-
skaffat+} sig mod till sista färden. Ju längre det led, desto
tydligare kunde man dock af röstens darrande och de
många återsägningarna märka, att det var dödsångesten,
som började omfatta hans sjal. Slutligen afdrog han
högra skjortärmen, räckte upp handen och sade: Denna
hand hafver jag haft osparad för mitt fädernesland; den
har ock aldrig gjort något, hvar/öre öfverheten egde straffa
mig. Här blifva i dag tjugulvå faderlösa barn och fyra
bedröfvade enkor; deras tårar och vårt oskyldiga blod
ropar dagligen till Gud; ty jag är oskyldig. Hörer det!
och förbannad vare den, som talar illa på vår döda
mull! Nu afdrog ban andra skjortärmen, sammanknöt
dem och sade: Ser nu i blodgirige och mätter eder; men
*) Sä skall jag då fram på denna plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
