Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud nåde vårt arma fädernesland! Derpå föll han på
knä. Mästermannen bad honom vanda sig mot solen,
hvilket han också gjorde och band tillika sjelf för ögonen.
Biskopen i SlrengnSs framträdde nu ocb frågade sakta i
hans öra: Käre herre! bekänner, om i åren skyldig till
denna död. Banér svarade med hög röst: Nej! Nej! i
Jesu namn! och vid dessa ord föll hufvudet. Det ar en
sagen, att den stympade kroppen lyfte högra benet och
gjorde ett fåfängt försök att stiga upp. Gud vare din
själ nådig! ropade Sten Banér och Ture Bielke, som med
obortvanda ögon skådat det rysliga uppträdet.
Medan detta påstod, hade Erik Sparre gått in bland
de medföljande, för att icke se Banérs död. Biskopen i
Vesterås var förordnad att följa vid hans sida, och Sparre
samtalade med bonom, Göran Stiernsköld och de andra,
samt uppmuntrade dessemellan sina medbröder: Ne con-
turbelur cor vestrum: Fidete ei, qui corporis et animae
potestatem habet *). Då Banér var fallen, trädde Sp8rre
fram, uppdrog och läste med hög röst en af honom sjelf
författad försvarsskrift. Uti 10 serskilda punkter sökte
han ådagalägga olagligheten både af domstol, rättegång
och utslag. Slutligen sade han: Vi proteslera härmedelst
infär Gud, att öfver oss icke är fälld någon rättvis dom.
Finge vi rådrum, skulle det nog bevisas med än flera
skäl, än jag här har kunnat anföra. Emot min konung
och fädernesland vet jag mig aldrig annorlunda hafva
handlat än som en ärlig svensk man, och vill jag nu
besegla sanningen deraf med min död. Det fursten
åberopar sitt samvete, att han mig aldrig annat än godt
bevisat, det låter jag till Gud,- hvarförutan det väl också
är mången ärlig man vetterligl, huru hans fursteliga nåde
nu på fjerde året både in- och utrikes om mig talat och
skrifvit hafver, och huru alla mina och min hustrus
lösören blifvit oss afhända. Det oskyldiga blodet, som här
varder utgjutet, skall Gud nog hämnas, och en gång stämma
Edert hjerta vare icke törfäradt! Förtröster på honom, som
hafver magt öfver både sjal och kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
