- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
45

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mål, deras berättelser, också om deras enskilda
lef-nadsomständigheter. Ej få begärde och fiogo
pen-ninge-understöd, hvarföre man ock kallade dessa
mottagningar »tigg are-audienser na». De förvärfvade
honom emellertid mycken kärlek, mycken tacksamhet,
och det berättas, att en dalkarl vid bortgåendet sagt:
»Gud bevare dig! vi se, att du är en god fader !
om du någongång beliöfver dina barn, så skola vi
alla, som bo i Dalarna, på första vink vara
färdiga. För öfrigt visade konungen åtskilliga drag af
nedlåtenhet och sparsamhet. Han begagnade ofta
för sin vagn blott .ett par hästar samt gjorde
åtskilliga indragningar på hofstaten. Han lustvandrade
esomoftast i kungsträdgården, och samtalade
derunder ledigt och lifligt med de mötande. Svenskarna
hade nu i öfver hundrade år haft konungar, som
antingen begagnade främmande språk, eller ock voro i
umgänge och samtal mer eller mindre fåordiga, om ej
frånstötande. Konung Gustafs lediga begagnande af
modersmålet och hans öppna, tillgängliga och
välvilliga uppförande gjorde derföre på allmänheten ett djupt
och gynnsamt intryck. Från pressen utkom ock ett
lofqväde, benämndt: Öfver en audienstimma hos
Hans Majestät Konungen. I första strofen lästes:
Nu har jag vunnit allt. Hvad kan jag mer begära?

Jag har den konung sett,

Som, prinsars eftersyn, som mensklighetens ära,
Har Sverges väl beredt.

Och i den sista:

Min skald-gudinna, tyst! Fast ledd af sannings

strålar,

Du vågat dessa drag.

Din teckning är för matt, och när du Gustaf målar,
Ar all din konst för svag.

Sedan statshvälfningen 1772 hunnit lyckligen
genomföras, blefvo dock ofvannämnde mottagningar
af-skafTade, och hur det gick med sparsamheten, visar
sednare tiders historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free