- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
46

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungens person och uppförande väckte
visserligen förtjusning hos största delen af allmänheten.
Men till hvad man förut om honom kände, stodo
likväl de nu ådagalaggda egenskaperna af sparsamhet,
frihetskärlek och nedlåtenhet i så bjert motsats, att
många ej ville tro på deras upprigtighet. Isynnerhet
hördes frihetsmännen påstå, att dessa vackra ord och
gerningar voro tillgjorda i afsigt att tjusa allmänheten
och vinna dess biträde till införande af enväldet.

I sjelfva verket är det svårt att säga, hvad i hans
uppförande var sanning eller förställning. Det är ingalunda
omöjligt, att han med sin eldiga inbillningskraft, sin
lättrörda själ och sin starka känslighet för stora ord och stora
tankar, — det är ingalunda omöjligt, utan t. o. m.
troligt, att han med dessa egenskaper stundom varit
hänförd af den nya tidens frisinnade och lysande
åsigter. Man har också trott, och det icke utan skäl, att
de våldsamma och mer despotiska grundsatser, han
1768 hyst, hade under vistelsen i Paris blifvit mycket
mildrade till följe af de åsigter, han der hörde med
lågande värma och blixtrande snille förfäktas, och det
af Frankrikes mest ryktbara författare och lysande
sällskapskretsar. Säkert är ock, att han numera
blott ogerna ville genom införandet af ett strängt
envälde ådraga sig klandrande omdömen från detta håll.
Men å andra sidan är det lika säkert, att, ehuru han
vid riksdagens början förde i Stockholm ett mycket
frisinnadt språk, har han just i samma dagar gillat
och berömt Ludvig den femtondes åtgerd att kufva
sitt parlament; en åtgerd, hvilken redan genom sin
despotism, och kanske än mer genom de orättvisa och
våldsamma biomständigheterna blef allmänt och bittert
klandrad; likaså, att Gustaf sjelf här hemma
begagnade (lere både lofliga och olofliga medel till att
förbereda en statshvälfning, hvars grundtanke stod i bjert
motsats till de frisinnade åsigter, han offentligen
hyllade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free