- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772 /
84

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— dessa ständer, som hade hjerta att tillbakavisa
en så from herres välmenta förslag och att hindra
honom från att personligen tala med sina trogna
under-såtare. Men bland dem, som trodde sig veta, att han
sjelf sökte uppreta och underhålla den oenighet,
för hvilken han anklagade ständerna ; — bland dem,
som hyste denna öfvertygelse, utföll omdömet helt
olika, ehuru jemnförelsevis endast få tordes uttala
sådana sina tankar. Men en fanns, som vågade det,
och det var Lovisa Ulrika. Till följe af
missförstånd och oenighet med sin nu regerande son, hade
hon icke haft någon trefnad vid svenska hofvet utan
rest till Berlin, hvilket ock Gustaf gerna såg för att
sjelf dcrigenom få så mycket friare händer. Nu
skickade man till henne i Berlin ett exemplar af
besagda försoningstal, förmodeligen i tanke, att det
skulle vinna hennes bifall; men se här några rader
ur ett hennes bref till Gustaf. Det hade varit mig
ganska kärt, om du sparat dig detta vackra tal.
Vi lefva ej mer i en tid för teater-effekter, och
Tessin har redan före dig uttömt sig i denna slags
vältalighet. I Guds namn, gör dig icke till med
tänkesätt, som man vet, att du icke hyser ! Man
känner dig. Man skall hviska hvarandra i örat,
att du är falsk, och att din regering slystnad visat
sig mer än en gång. — Håll dig stilla, och var
sann! Det finnes ingen furste med sundt förnuft,
om livilken man ej tror, att han vill regera i egen
person. — — Jag vet, tillade hon, att du skall
blifva utom dig af förargelse öfver detta bref. —
Så hände ock. Vid läsningen bleknade konungen
och måste lemna sällskapet för att dölja sina
känslor. Men han dolde dem, och i svaret till modern
yttrade han icke ett ord af missnöje öfver den
erhållna förebråelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/42/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free