Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rymde, t. ex. borgmästaren Joh. Sundblad, en bland
riksdagens mest egennyttiga och samvetslösa
medlemmar. Han blef dock i Solnaskogen ertappad af
några till Norrtull sända soldater. Utgifvande sig
för en resande köpman, böd han dem penningar, om
de ville släppa honom lös. Men några ibland dem
igenkände mannen och trodde sig veta, att han med
Mösspartiets vanliga sparsamhet velat nedsätta
äfven deras aflöning. Derföre, i stället för att släppa
ville de straffa honom, och skulle måhända så hafva
gjort, om ej vakthafvande officeraren afstyrt våldet.
Sundblad blef tagen i fängsligt förvar och befanns
hafva på fickan mycket penningar. Vid sin död
ansågs han efterlemna 390,000 d. s., ehuru han
var i sig sjelf fattig och borgmästare i och
ombud för det fattiga Sigtuna. Det var ett
sidostycke till Olof Håkansson och dennes stora
efterlemnade förmögenhet. Sebaldt fick befallning hålla
sig inom hus och lydde[1]. Men flere bland
Mössornas ifrigaste kämpar, presterna Gadolin,
Kröger, Rutström och Wijkman samt borgarna Bewe[2],
Munthe, Sundblad och Westin, jemnte en
Engeström och böndernas sekreterare Odelius och några
flere blefvo tagna i fängsligt förvar[3]. Konungen
skickade dock genast till deras hustrur, t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
