Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Wijkmans barn helsningar att icke vara
oroliga ; ty deras män eller fäder skulle snart återfå
friheten. Andra motståndare lyckades han genom
sin fintliga och förekommande artighet att vinna
eller afväpna. En borgmästare Ekman från Åmål
hade uppträdt bland Mösspartiets ifrigaste kämpar.
Konungen kallade honom till sig och sade: jag
känner eder varma fosterlandskärlek, borgmästar
Ekman, och är öfvertygad om, att ni gerna vill
biträda vid de åtgerder, jag till fäderneslandets
bästa ämnar vidtaga, eller hur? Ekman kunde ej
annat än bejaka denna i allmänna ordalag
framställda fråga. Konungen tillade då: jag hoppas
alltså, att ni tillåter mig fästa vid eder den
utmärkelse, som är kännetecknet på mina och
fäderneslandets vänner! hvarpå han kring Ekmans arm knöt
det hvita klädet. Denne visste ännu ej rätt, hvad
tecknet betydde, och kunde ej gerna undandraga
sig. När nu han, den allmänt kände
frihetskämpen, kom ned från slottet med det kungliga
partitecknet kring sin arm, blefvo hans politiska
vänner oroade, nedslagna och lockade till
efterföljd[1].
Sent på qvällen talade konungen, såsom
berättadt är, med rådsherrarna. Derefter satte han
sig till häst och åtföljde de patruller, som till
lugnets betryggande genomtågade gatorna. Till dem
slöt sig nu ock en mängd adel, som väpnat sig till
Bergman och Ekman och Ramén
Skola förlora båd’ armar och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
