Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall öfverlemna mig åt mina fenders raseri, hvilka
äro mina fiender endast derföre, att de känna min
orubbliga tillgifvenhet för eders majestät. Äfven
grefvinnan Du Barrys välvilja sökte Gustaf numera
att medelst egna och artiga skrifvelser bibehålla.
Hon hade visat glädje öfver den lyckligt utförda
revolutionen. Gustaf skref och tackade för hennes
deltagande och tillade: jag räknar med säkerhet
på de känslor, ni alltid för mig ådagalaggt, och
betviflar ej, att jag ofta skall få tillfälle tala till
eder om den tacksamhet, med hvilken jag helt
upprigtigt[1] tecknar, m. m. Dessa bref medförde
önskad verkan, och Ludvig beslöt uppträda till
Sverges hjelp. Det blef fråga om att för sådant
ändamål sända franska troppar till Tyskland och en
fransk örlogsflotta till Östersjön. Men man
fruktade att stöta England. De franska ministrarna
önskade dessutom undvika krig och sökte
fördenskull stäfja sin konungs ifver. De lyckades ock
gifva hans hjelpsamhet mot Sverge en annan och
mindre vådlig rigtning. Frankrike beslöt nämligen
att med skäl och hotelser afråda och varna
Sverges grannar från alla fiendtliga anfall, och i synnerhet
vände sig Ludvig till den mägtigaste af dem alla,
till Rysslands kejsarinna. Bland de skäl, han för
hennes lugnande framhöll, var också det, att hon
icke borde låta konungen i Sverge, en så utmärkt
furste och hennes egen nära slägtinge, förtryckas
af uppstudsiga undersåtare; och att hon borde
besinna, huru i detta hänseende hans sak var också
alla andra furstars sak. På samma gång skref
och rådde han Gustaf sjelf att omsorgsfullt undvika
hvarje åtgerd, som kunde stöta kejsarinnan, och
att tvärtom söka på allt sätt vinna hennes
välvilja[2]. För konung Ludvig var det likväl icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
