Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och färgrik förklaring öfver både tid och evighet;
utan i dess ställe den enkla och klara, men för
mångens öga kalla, kala, t. o. m. ödsliga utsigt,
som forntidens stoicism och dåtidens naturalism
erbjödo. Hennes vänner hade, som nämnd t är, låtit
sig dermed nöjas och likväl känt sig till ädel
verksamhet uppmanade. Likaså gjorde väl som oftast fru
Nor-denflycht sjelf, i synnerhet så länge någon bland dessa
vänner stod stödjande och styrkande vid hennes
sida. Hon var dock alltför mycket både qvinna
och skaldinna för att alltid kunna af denna
naturreligion eller stoicism känna sig tillfredsställd.
Lem-nad åt sig sjelf och vid svårare pröfningar, började
hon stundom betvifla dess läror, stundom att
alldeles förkasta dem; — dem liksom alla andra, både
filosofiska och religiösa. Dylika tid tals
förekommande brytningar voro förfårliga. Tviflande om
allt och troende på intet, kände hon sig högst
olycklig. Med ångestrop, pressade ur djupet af ett
förtvifladt hjerta, utbrast hon: lycklig den, som
kan förtrösta på fars och farfars gamla bibeltro!
Lycklig ock den, som kan förtrösta på naturens
ljus och eget förnuft, och derför lugn och trygg
följer dessas föreskrifter! Lycklig till och med den,
som tror hvarken på Gud eller odödlighet, utan
glad och obesvärad tillfredsställer alla sina
önskningar! Men olycklig den, som icke har någon fast
grund för sina tankar; den, som trängtar efter
ljus, men icke finner något; den, som vill glädja
sig åt tron på Gud och dygd, men fruktar, att
båda äro bedrägliga irrbloss.
Ur detta tviflets mörker, dessa förtviflans stoiv
mar blef hon dock som oftast räddad genom den i
hennes hjerta, oaktadt alla motsägelser, dock
alltid lefvande tron på Gud och odödlighet; dessa
odalsanningar som Rydelius, dessa medfödda ideer,
som Cartesius och Leibnitz kallade dem. Också
hos fru Nordenflycht voro de medfödda och till ett
lif, som kraftfullt kämpade för sin tillvaro. Ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
