- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
25

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sådan, dock med sina personliga vexlingar,
var åsigten hos fru Nordenflycht och hennes vänner.

Hon befarade väl stundom, att Lockes filosofi
skulle tillintetgöra tron på Gud och på själens
odödlighet; dessa dyrbara föremål för hennes
kärlek, hennes hopp. För det mesta ansåg hon sig
dock kunna förena dem med nämnde filosofi; —
hon ungefar på samma sätt, som många den
tidens tänkare gjorde; och det var denna anda, som
hufvudsakligen ledde hennes skriftställen. Hon
uttalade den ock i många sina skaldestycken: t. ex.
i nedanstående rader.

Gud sjelf i ett ljus har sin boning beredt,

Dit ingen kan komma och ingen har sett.

Här har han gett skuggan och spår af hans ljus
Uppgår i de sällare himlarnes hus.

Vi äro beredda till sanning och fröjd,

Hvar en till att nå sin lycksalighets höjd.
Bland mörker, villfarelser, svaghet och fel,
Som blifvit de tänkande jordmaskars del,
Uppgår dock en stråle, ett ljus är här satt,
Att lysa oss ut från vår eländes natt;

Den rena, osmittade verkliga dygd,

På eviga grunder och sanningar byggd,

Är den, som vår endaste sällhet utgör,

Oss fram till den sanna lycksalighet för.

Med denna verldsåsigt har hon ock för det
mesta känt sig tillfredsställd. Dock icke alltid.
Hennes själ, som ej sällan våldsamt hänfördes af
Ögonblickets ingifvelser och intryck, .mägtade ej
orubbligt fasthålla denna ehuru sjelfvalda åsigt; ej
heller med densamma och med dess slutföljder
åt-nöjas. Hon hade, som vi sett, bortkastat
religionens tros-stege och i stället tillgripit den
tankestege, hennes egen eller tidens sens-commun-filosofi
erbjöd. Men hunnen till dennas öfversta steg, såg
hon der framför sig icke en efterlängtad himmelsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free