- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
174

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med denna svaga hand jag fattar ån en gång
Min lyra för att ge kanske min sista sång.

Dess ton, förstämd och svag, om min förvandling

bådar.

Jag re*n i trädens skygd den tysta mullhög skådar,
Der jag naturens skuld skall återbörda få,

Och en lycksalig hamn mot lifvets stormar nå.

Glad kastar jag en blick på detta fridens läger,
Och med förnyad kraft mitt rörda hjerta säger:

Se denna tillflyktsort, som ödets Herre gaf
En ar ans för ditt förtryck, ett slut på lifvets smärta;
Lmf och högtidlig syn för hvarje dödligt hjerta;
Då brottets uslingar med rysning se sin graf.

Denna vers uttalar helt andra känslor och
tankar än de förut vanliga; ännu dock endast
trötthetens längtan efter hvila, men icke någon ånger*
något ogillande af det fordna lefnadssättet. Dessa
känslor inställde sig dock slutligen, också de. Vi
minnas, huru han förut under fulla styrkan af sin
manna-ålder och i fulla farten af sina nöjen hade
några gånger, ehuru blott sällan, vaknat till
in-sigt af det förkastliga i sitt lefnadssätt, och huru
han i sådan sinnesförfattning uttalade allvarliga
varningar till både andra och sig sjelf, t. ex.
följande bön:

Milde Gud! mitt rop anamma
I mitt Sodom, der jag bor.

Dessa jemnte den första ungdomstidens
religiösa tankar började slutligen vakna med föröyad och
oemotståndlig kraft. Han yttrade nu mera djup
ånger, samt höll för sin omgifning andeliga
upp-byggelse-tal. Han blef, heter det, under sin
sista sjukdom tillfullo, till både kropp och själ,
nykter, ångrade sina öfver skr ed, höll de mest andliga
tal för hustru och barn och dog med stor
uppbyg-gelse för alla närvarande *). Det inträffade d. 11

*) Orden äro af Gjörwell, den ende, från hvilken vi ega .
underrättelse om Bellmans sista stunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free