- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
13

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mellanställning mellan adeln på ena sidan samt
borgare och bönder på den andra. I spetsen för de
ofrälse stånden kunde presteståndet nedstämma adelns
anspråk, i förbund med adeln kunde det främja
lön-tagarnes intresse mot de liäringsidkande stånden. Denna
ställning förstod det också att tillgodogöra sig. Hittills
hade presterna i allmänhet stått på de ofrälses sida
mot adeln och i sådan mening häfdat sin ställning
som »folktribuner»; så hade senast skett på riksdagen
1771—72. Men å andra sidan ingaf borgares och
bönders växande sjelfständighet det högvördiga ståndet
farhågor, som gjorde det benäget att lyssna till adelns
varning: »Vi krossas om vi sammanstöta» (jfr 46, sid.
77). Biskoparne, hvilkas söner plägat adlas, kände sig
af gammalt benägna för ett närmande till adeln.
Presteståndet stod sålunda vid en skiljoväg, som för
detsamma blef ödesdiger.

Också hade presterskapet att inom sig uppvisa
en slägtaristokrati, en »prestadel», visserligen af helt
annan art än riddarhusadeln, men till någon del
sammanknippad med den och i anseende föga
underlägsen. Prestsönernas uppfostran i de hufvudsakligen för
prestbildning inrättade läroverken, den större lättheten
för dem att i kyrkans tjenst vinna anställning och
befordran, den till stiftsområdet inskränkta
»infödings-rätten», i vissa fall äfven den gamla seden att genom
gifte konservera presthusen — allt detta var gynnande
för utvecklingen af en kastanda. I motsats mot
riddarhusadeln var denna »prestadel» fullt nationel;
prestslägterna ledde sitt upphof från svenska
bonde-slägter och från bondehemmen rekryterades alltjämt
presterskapet, hvilket i följd däraf var ytterligare
förbundet med allmogen. Grenom biskopssönernas
adlande sammanknötos å andra sidan prestslägterna med
riddarhusadeln. Strängt fostrade och grundligt
undervisade, voro i allmänhet prestsönerna väl utrustade
för fortkomst på ämbetsmannabanan, där de genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free