Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen hade väl vid sista riksdagens afslutning lofvat
att åter möta ständerna om 6 år, men för den därpå
följande framtiden var intet löfte gifvet. Skulle man
hålla sig till Gustaf II Adolfs riksdagsordning, hade
folkombuden ej längre någon tryggad motionsrätt; de
egde blott att rådslå öfver de ämnen, som konungen
föreläde dem, och kunde för öfrigt tillsammans eller
hvart stånd för sig uppsätta sina underdåniga besvär.
Klen utsigt fans, att ett riksdagsbeslut, om hvilket ej
alla fyra stånden enat sig, kunde blifva gällande utan
regeringens samtycke; ty om 1617 års riksdagsordning
ansågs som återupplifvad, skulle konungen vara
skiljo-man, närhelst stånden voro af olika meningar. I fråga
om lagstiftningen var sålunda riksdagens myndighet
starkt kringskuren.
Riksdagens rätt att öfvervaka statshushållningen
var endast till skenet bevarad. Regeringsformens § 50
stadgade, att statsverkets tillstånd skulle uppvisas
för ett ständernas utskott, »på det de måga inhemta,
att penningarne användts till rikets gagn och bästa».
Men statsregleringen, hvilken skulle för detta utskott
framläggas, var uttryckligen öfverlåten åt konungen,
hvilken i början lät verkställa den genom en
»stats-kommission» af därtill förordnade riksråd med biträde
af statskontoret; därvid skulle (enligt § 24) 1696 års
stat »till en rättelse och grund läggas». Riksbanken
stod fortfarande under ständernas vård och styrdes
mellan riksdagarne af utsedda bankofullmäktige. För
att påskynda riksdagsafslutningen 1772 hade den
trassliga realisation sfrågans behandling afklippts genom
det åt konungen gifna uppdraget att i samråd med
bankofullmäktige ombesörja myntväsendets ordnande,
dock utan rätt att förändra »myntets skrot och korn».
Redan därigenom fick han ett finger med i bankens
angelägenheter. Enligt regeringsformens § 47 egde
konungen att meddela bankoutskottet hemliga
propositioner och detta i vissa fall att besluta med stän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
