- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
51

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sekreterame meddela mera eller annat, än han i
samråd med konungen fann för godt. Kanslipresidenten
och hans. underordnade hade sålunda gifvet tillträde
till rådet, men rådet icke till kansliet. I konungens
intresse gafs däremot den föreskriften, att ingen från
kansliet utgående förordning finge åtlydas, som ej
vore med vederbörande statssekreterares
kontrasigna-tion försedd, på det ej kansliet måtte »utfärda någon
expedition, hvilken med kongl. maj:ts decision
stridande vore och därmed söka att surprenera kongl.
maj:t». De öfriga kollegiala ämbetsverken omtalas i
regeringsformen vid sidan af kansliet, dock utan binder
för deras underordnande under detta. Ämbetsverken
fritogos äfven från riksrådets domsrätt och sattes jämte
detta under dom af en särskild kommission, hvilken
skulle utgöras af högre ämbetsmän. Ur 1034 års
regeringsform upptogs nämligen i sina grunddrag
stadgandet om en riksrätt, som skulle i högmålssaker
döma öfver medlemmar ,af konungahuset, öfver
riksrådet och öfver hela kollegier. En sådan riksrätt
kom emellertid under detta statsskick aldrig till
användning, ehuru en gång ett ämbetsverk blef åtaladt.

Under det regeringsformen på alla håll värnade
om konungamaktens prerogativ och öppnade vägar
för ytterligare inkräktning, var riksdagens framtida
ställning på ett högst sväfvande sätt angifven. Genom
af lysandet af alla grundlagsstadgar efter 1080 hade
1723 års riksdagsordning blifvit upphäfd, och med
detsamma hade man sökt borttaga de fasta, under
frihetstiden utbildade formerna för riksdagens
verksamhet och befogenhet. Någon annan riksdagsordning
sattes ej i stället för den upphäfda. Man var då
hänvisad att taga till utgångspunkt Gustaf II Adolfs
riksdagsordning af år 1617, hvilken egentligen icke
var någonting annat än ett under outvecklade
samfundsförhållanden uppgjordt ceremoniel. Ingen bestämd
tid var utsatt för ständernas sammankallande; konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free