Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid WUdman på Felin. Då Zamoisky återeröfrade
Liffland, mötte ban i Felin lika tappert motstånd, som det
nyssnämnde på Wolmar. Slottsherren, Arvid Wildman,
gjorde allt möjligt för att försvara sig och fulla tre
månader lyckades det honom att uppehålla polackarna. Han
plågades af vattenbrist, men uthärdade den manligt.
Änd-teligen voro murarna sönderskjutna och fienderna började
angripa. Inom två dygn hade de nio serskilda gånger
lupit till storms, men alltid blifvit tillbekadrifna. Slutligen
kunde dock Wildman icke göra längre motstånd. Han^
ville derföre försöka ett annat medel, och lät under
murbrottet anlägga en ganska stark mina, ämnande spränga
de stormande polackarna i luften. Men fyrverkaren
förhastade sig och antände minan, innan svenskarna hunnit
undan. Trettio bland dem slungades i luften och deribland
äfven Arvid Wildman sjelf. Han kom väl oskadad derifrån,
men under den allmänna förvirringen inträngde polackarna
och bemägtigade sig fästet.
Hertig Karls och Zamoiskys brefvexling. De af
Zamoisky uti Liffland vunna fördelarna väckte hos Rar) både
vrede och fruktan. Fredsunderhandlingar begyntes medelst
en brefvexling mellan hertigen och Zamoisky. Begge voro
tUl åren, dm förre Öfver femtio, den sednare öfver sextio
år; men båda med ungdomsbettan i blodet. Yi vilja här
anföra några utdrsg ur deras bref, såsom prof både af
tidens och författarnes lynnen» Zamoiskys bref voro på
latin; Karls åter på svenska eller ty6ka, med bifogad latinsk
Öfversfittning.
Zamoisky hade utgifvit ett öppet bref, hvari han
påstod, att Karl gifvit anledning till kriget. Karl svarade:
Hålsan efter tidsens läglighet/ Vi hafva mycket tvekat, om
vi skulle skrifva dig till, Johannes Zamoisky, i anseende
till de åreröriga ord, du om oss låtit utgå. Vi hade
trott dig mera förståndig > så väl för din ålder och syssla,
såsom ock för det beröm, du haft. Vi tänkte ej heller,
att du om oss, en konungason, skulle skrifva
beskyllnifi-gar, hvilka icke kunna bevisas; ja, som hela verlden vet
vara falska. Likväl emedan jag ej åstundar någon men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
