Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Om Gustaf Adolfs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättadt, och snart ville man i stjernorna finna förutsagda
den store konungens minsta lefnadshändelser.
I arf efter föräldrarna hade Gustaf Adolf fått en
stark kropp, hvilken än mera härdades genom tarflig
och enkel uppfostran. På långa resor, äfven i den
strängaste årstid, följde han föräldrarna, hvilka ogerna
saknade den hugnande åsynen af sonens tidigt gryende
anlag och dygder.
Redan som barn visade Gustaf Adolf ett oförfäradt
sinnelag samt mycken böjelse för krig och allt hvad
dertill hörer. Vid fem års ålder följde han sin far till
Kalmare belägring. Man frågade, hvilket af de många
i hamnen liggande fartygen mest behagade honom.
Detta, svarade prinsen, och pekade på ett stort
örlogsskepp, benämndt Svarta Ryttaren. Då man ville veta
orsaken, svarade han: Jo derföre, att det har de flesta
kanonerna. — En annan gång spatserade han med sin
far på ängen vid Örstigsnäs utanför Nyköping.
Vakterskan bad honom icke gå in uti buskarna, ty der
kunde finnas ormar. — Gif mig hit en käpp, ropade
gossen lifligt, så skall jag slå ihjel dem. — Tro icke,
han är rädd! sade gamle konungen, som förnöjd åhört
hela samtalet. — Krigiska lekar voro den unga prinsens
förnämsta nöje, än med sin bror Karl Filip, än
med andra gossar; och då han följde fadren i liffländska
fälttågen, såg man honom med största uppmärksamhet
betrakta tropparnas rörelser, fästningsverkens uppförande
och dylikt. Det är, söngo skalderna om dessa resor,
den gamle örnen, som tidigt för den unge ur boet, för
att vänja honom vid bragder och strid.
Med detta utmärkta mod förenade Gustaf Adolf
en lika utmärkt mildhet i lynnet, hvilket ingalunda
kunde anses som arf från föräldrarna. Han var den
inom konungahuset, som bemödade sig och stundom
lyckades att beveka fadren till miskundsamhet, och
redan som barn vann han genom dessa egenskaper
mångas hjertan; äfven genom sin tidigt visade frikostighet,
hvaraf man berättade flere exempel. En bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
