Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Om Gustaf Adolfs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skänkte honom en gång en liten ölännings-häst. Den
femåriga prinsen räknade genast upp några ungerska
gyllen åt mannen, sägande: Der har du betalning! Du
kan väl behöfva penningar, och vill förmodligen icke
gifva mig hästen för intet.
Med utmärkt både fattningsgåfva samt ordning och
flit skötte Gustaf Adolf sina studier. Tidigt mogen för högre
värf, hade han nästan aldrig sysselsatt sig med vanliga
barnnöjen. Jagt och krigslekar voro de enda
förströelserna; dessemellan arbetade han ifrigt på sin
undervisning, eller deltog lyssnande uti äldre personers
samtal om statens angelägenheter. Han var, sade man,
aldrig barn, utan straxt konung. Till hans hofmästare
utnämndes Otto Helmar v. Mörner; lärare voro i historien
And. Buræus, men i öfriga ämnen Johan Skytte.
Konungen sjelf hade för hans uppfostran lemnat
föreskrifter, fulla af gudsfruktan, förstånd och allvar. I
samma anda arbetade Skytte sjelf. I kraftiga ordalag
förehöll han prinsen nyttan och nödvändigheten af
kunskapers inhemtande, af klokhet och redlighet i
styrelsen. Han skulle till sina rådgifvare välja gudfruktiga
och stadiga män, icke okunniga personer, hvilka
likna åsnor uti purpurmantlar; icke sådana, som säga
Ja! Ja! och Nej! Nej! efter som deras Herre säger
förut; icke heller sådana hofskrytare och trappspringare,
hvilka ofta liksom mask och änger pläga krypa
och kräla uti hofven. Läsningen fortgick med ifver
och framgång ända från 1604 till 1610, då Skytte i
statens angelägenheter sändes till Holland. Men äfven
derifrån fortfor han att med allvar och kärlek tala till
sin förra lärjunge. Huru ifrig, skrifver han, huru
brinnande min åstundan varit att genom mångfaldigt
kunskapsförråd göra eders höghet skicklig till
fosterlandets styrelse, derom vittnar mitt eget samvete, och
de många år jag derpå användt. Nu, då jag skulle
njuta den rikaste frukten, bortkallas jag från en så
ädel sysselsättning, och försändes i statens angelägenheter
till främmande land; men frånvarande liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
