Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla kurfursten ännu stod obegrafven. Det berättas till
och med, att hon genom en hemlig, för henne ensamt
tillgänglig dörr gått ned uti ett hvalf, der de kurfurstliga
klenoderne förvarades, och derifrän borttagit så många
dyrbarheter, som hon tyckte ungefär kunde belöpa sig på
Maria Eleonoras arfslott. Tvenne bref ankommo, det ena
från kurfursten, det andra från konungen i Polen. Anna,
som deri befarade några hinderliga föreskrifter, lemnade
dem ouppbrutna, och anträdde resan med en skyndsamhet,
som nästan liknade en flykt. Genom Meklenburg kommo
de till Wismar, hvarest Maria Eleonora, jemnte mor,
moster, yngre syster och talrikt sällskap, steg ombord på
svenska flottan för att segla öfver till Kalmar.
Full af längtan och otålighet hade emedlertid Gustaf
Adolf begifvit sig till denna stad, för att ställa allt i
ordning till brudens emottagande. Detta var ej lätt. Först
och främst hade pesten utbrustit, och det just i samma
stad. Gustaf Adolf lät undanrödja allt som var smittadt;
menniskorna blefvo bortförda, husen nedbrända. Vidare
yppade sig en fullkomlig brist på alla förnödenheter uti
den af fienden för få år sedan alldeles förhärjade orten.
Lakan och duktyg måste hämtas från Stockholm; kryddor
och sockerverk från Tyskland; och alla, äfven dylika
angelägenheter fick konungen sjelf besörja, ty få bland de
andra visste, huru sådant i främmande land brukades, och
han ville för ingen del, att den unga bruden, vid första
steget inom Sverge, skulle sakna söderns rikedom och
behag.
Den 7 Oktober syntes ändteligen svenska flottan styra
in i Kalmare sund. Riksråden Abraham Brahe, Gabriel
Bengtsson Oxenstierna och Nils Stiernsköld mottogo
fruntimmerna på skeppen, konungen sjelf vid stranden, hvarpå
flere dagar tillbragtes på slottet under dans och nöjen.
Derifrån anträddes tåget uppåt landet, men i sakta mak.
Gustaf Adolf deremot hade sjelf några dagar förut och
med största skyndsamhet ilat till Stockholm, ty äfven der
behöfdes hans personliga närvaro för att få allt i ordning.
Fryxells Ber. VI. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
