Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Westerås mötte han åter sin brud; men måste ånyo
skynda förut till Stockholm, der han slutligen mottog
henne vid det högtidliga intåget den 25 November. Bilägret
firades samma dag och kröningen den 28; båda med
utmärkt prakt och yppighet. Adeln och fruntimmer till flere
hundradetal, biskopar, furstar och främmande sändebud,
voro inbjudna. Alla hade, jemnte deras tjenare, fri
boning och förtäring på slottet. En enda handelsman
framlemnade en räkning på 177 åmar rhenskt, 70 pipor franskt
och 15 pipor spanskt vin, samt 144 läster tyskt öl, som
allt blifvit förtardt under det kungliga bröllopet.
Gustaf Adolfs och Maria Eleonoras sammanlefnad
tycktes vid första anblicken bära alla de yttre tecknen af inre
lycka. Maria Eleonora älskade sin man ända till dyrkan,
och Guslaf Adolf visade sin gemål ömhet och oaflåtlig
uppmärksamhet. Man märkte dock, att han icke ogerna
afböjde hennes anbud att personligen följa honom under
krigstågen, och att han aldrig lemnade henne något
förtroende uti angelägnare statssaker. Hennes sinnelag och
själskrafter voro icke vuxna dertill, ej heller egnade att
ingifva en på högaktning och förtroende grundad kärlek.
Lynnet var besynnerligt och nyckfullt;
själsförmögenheterna, i vissa hänseenden utmärkta, saknade dock helt och
hållet den lugna och ledande eftertankan. Sjelfva hennes
kärlek till Gustaf Adolf var nära nog ett afguderi och
föranledde stundom ganska besynnerliga uppträden. I hans
frånvaro öfverfölls hon af en oemotståndlig längtan, som
stundom öfvergick till en verklig sjukdom. Hon skref bref
på bref med de sorgligaste målningar öfver sin saknad,
sin smärta; med de enträgnaste böner att få resa efter,
eller att han sjelf till henne måtte återkomma. Äfven
Axel Oxenstierna fick flera dylika skrifvelser med
begäran, att han hos konungen skulle utverka bifall till
drottningens böner; och att han i allmänhet skulle öfvertala
konungen alt hålla sig stilla i Stockholm; hon lofvade
Oxenstierna deremot sin gränslösa tacksamhet. För att
lugna henne stannade modren en längre tid uti Sverge;
men det var förgäfves. Oet var förgäfves som denna eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
