Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärmytslingar uppkastades löpgrafvar och vallar ända fram
till fästningen, hvarvid Gustaf Adolf och Karl Filip ofta
sjelfva med spaden i hand föregingo sina soldater med
efterdöme af arbetsamhet, likasom af mod. En gäng kom
nemligen en styckekula och krossado liffländaren Stackelberg
så nära vid konungens sida, att blodet stänkte honom på
kläderna, och en annan gäng flög en kula genom hans
tält, dock utan alt göra skada, äfven utan alt förmå
honom till flyttning. Soldaterna följde efterdömet.
Mansfeldts regemente framträngde och anlade sina
förskansningar på sjelfva fästningens utanverk. Andra summo om
natten öfver sladsgrafven och fastknöto vid pålarna på inre
sidan tjocka tåg, på hvilka sedan väfbroar lades, hvaröfver
manskapet framträngde och fattade fast fot i inre
fästningsverken, dock under beständigt fäktande. Äfven under
jorden fortgick striden, ty båda partiernas minerare stötte
ofta på hvarandra och förde i sina mörka gångar ett
blodigt handgemäng. Den 9 September beslöt Gustaf Adolf
att göra ett anfall mot Sandporten. Johan Banér skulle
anföra de stormande och jemnte honom fransmännen De
la Chapelle, fader och son. Svenska soldaterna, som ej
förstodo sig på det främmande namnet, kallade dem
vanligen stora och lilla Laskepelle. Anfallet och försvaret
voro lika kraftfulla och flere gånger drefvos svenskarna
tillbaka. Gamle De la Chapelle uppmuntrade sin son att
oförfärad gå framåt. Ynglingen lydde och föll i samma
ögonblick genomborrad af det täta kulregnet; jemnte
honom och på samma sätt flere både af befäl och manskap.
Nu kom Gustaf Horn till undsättning och striden blef än
skarpare. Både Horn och Banér sårades; men veko ej
från soldaterna. Ändtligen lyckades dem att drifva
stadsboerna från nedra vallen och att derstädes till eget
beskydd uppkasta starka förskansningar.
Nu ansågo sig svenskarna temligen säkra om stadens
eröfring. Riga var ett erkebiskopsdöme, Wenden ett
derunder lydande biskopsstift. Då derföre Gustaf Adolf och
Axel Oxenstjerna en dag åto middag tillsammans, begärde
den sednare att få dricka en skål för den snart blifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
