Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polacken sjelf, genomborrad af nära tjugo skott. — Den
1 Augusti red Gustaf Adolf ut med en liten ryttaretropp
för att undersöka fiendens ställning. På vägen mötte han
några kompanier husarer, hvilka inom kort skingrades.
Gustaf Adolf förföljde dem så ifrigt, att han långt framför
de öfriga kom ensam med sin lifknekt inemot polska
lägret. Han red då upp på en kulle och framtog kikaren
för att kunna bättre utforska belägenheten. Tvenne
polackar iakttogo tillfället och smögo sig obemärkta bakom
konungen. Lifknekten, hvilken icke märkt dem förr än
de nästan voro framme, gaf till ett rop af förskräckelse,
hvarvid konungen knappast hann vända sig om, rycka ut
värjan och hålla den upp emot polackens sabel. Första
hugget krossade konungens värjplåt, det andra bortskar
brämet af hans hatt; men Gustaf Adolf, som emedlertid
hunnit sansa sig, iakttog som skicklig fäktare tillfället och
genomborrade polacken, innan denne han gifva tredje
hugget. Den andra hade redan fallit för lifknektens pistol och
Gustaf Adolf skyndade åter till de sina. — Den sjunde
Augusti föreföll en betydligare träffning, då svenska
rytteriet under konungen, unga Thurn och Herman Wrangel
och det polska under Koniecpolsky visade mycken
tapperhet. En gång gjorde de sednare ett så häftigt anfall, att
alla svenska rvttarelioparna veko tillbaka, utom Erik Soop
med vestgötarna, hvilka hejdade fienden och lemnade
kamraterna tid att sansa sig och förnya striden. I denna
träffning blef hästen skjuten under Koniecpolsky, så att denne
en lång tid måste fäkta till fot, innan en bland kosackerna
gaf honom en annan springare. Ingendera af anförarna
ville dock inlåta sig uti någon allvarsammare strid; utan
tropparne drogos tillbaka, hvar och en till sitt läger.
Dagen derpå lät Gustaf Adolf hela sin här tåga ut
på fria fältet. Sjelf jemnte Johan Banér anförde han
bröstet, Thurn venstra och Herman Wrangel högra armen.
Koniecpolsky deremot höll polackarna stilla inom deras
förskansningar, hvarföre Gustaf Adolf beslöt att anfalla dem.
Svenska kanoner uppdrogos på några jordåsar, hvarifrån
deras kulor spridde död och förvirring bland fienden, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
