Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denne började laga sig till aftåg. För att påskynda
flykten skulle Banér fördrifva dess musketerare utur en
nästgränsande by; då konungen träffades i högra skuldran
så häftigt att armen rycktes upp i höjden och han sjelf
trodde densamma af en kanonkula helt och hållet
borttagen. Han neddignade i famnen på Pehr Brahe,
strömmar af blod frustade ur näsa och mun, och alla väntade
hans ögonblickliga död. Brahe sände efter en fältskär,
som för ögonblicket förband såret, hvarpå konungen
återfördes till lägret. För sken skull fortsatte svenskarna
anfallet, men drogo sig sedermera tillbaka. De redan på
återtåget stadda polackarna undrade högeligen hvarföre
svenskarna icke fullföljde den vunna fördelen. Men just
i detsamma kom en öfverlöpare, som sett Gustaf Adolfs
neddignande och det strömmande blodet, och berättade
Koniecpolsky konungens död. Denne blef af sin store
motståndares olycka så öfverraskad, att han några ögonblick
slod rådlös och stum. Slulligen återförde han sina
hejdade troppar till det nästan öfvergifna lägret, dock utan
att oroa de tillbakatågande svenskarna.
Vid närmare undersökning befanns såret farligt, men
ej dödligt. Kulan hade gått in bredvid nyckelbenet
endast två tum ifrån strupen, och stannat mot
skulderbladet. Då läkaren beklagade omöjligheten att densamma
uttaga, svarade konungen: Låt den sita der som ett
minnesmärke! Och den fick sitta qvar så länge han lefde.
Såret läktes väl småningom, men konungen fick i hela sin
lifstid behålla någon stelhet uti högra armen; fingrarna,
serdeles de två sista, förblefvo lama. Han hade svårt för
att skrifva, och tålde frän denna stunden aldrig gerna
harnesk öfver skuldran, utan måste i dess ställe nyttja
kyller *).
Dessa täta bevis på konungens oförskräckta sinnelag
ingåfvo soldaterna den högsta beundran, samt lifligaste åtrå
att följa exemplet. Det högre befälet deremot, som
____
*) Brah. Fol. 84.
Fryxells Ber. VI. 6
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
