Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans sida och språkade om fordna dagar, och om gamla
kung Gösta och dess seder.
Gustaf Adolfs häftiga lynne och deraf föranledda
öfverilningar var ett fel, som stundom gaf anledning till
ledsamma uppträden. Det hände nemligen icke sällan,
serdeles i yngre åren, att han förgick sig med häftiga ord,
till och med med hugg och slag, och det var honom svårt,
nästan omöjligt att tygla utbrottet af sina känslor. År
och erfarenhet lärde honom dock slutligen den svåra
konsten alt beherrska sig sjelf, och oftast kunde man blott
af en hastigt öfvergående rodnad eller dragning i ansigtet
gissa till hans inre rörelse. Sjelf kände och erkände han
ofvannämnde sin svaghet. Men, tillade han, mina vänner
kunna väl hafva öfverseende med min häftighet; likasom
jag med deras fel, den enes långsamhet, den andres vin,
den tredjes egennytta, o. s. v. Deremot var han lätt och
snart försonad, sökande ifrigt och ädelmodigt alt godtgöra
hvarje förhastande. Efterhängande groll och ovilja hyste
han aldrig. Man berättar i detta hänseende följande
tilldragelse. En skottsk öfverste vid namn Seaton begick vid
en mönstring något fel, i anledning hvaraf konungen fann
sig befogad att gifva honom en förebråelse. Seaton
började ursäkta och försvara sig, hvarvid ordvexlingen tog en
så liflig vändning, att konungen slutligen gaf öfversten en
örfil, och det midt framför hela linien. Seaton kunde
naturligtvis icke erhålla någon upprättelse, utan begärde straxt
afsked, och skyndade ännu samma qväll öfver danska
gränsen för att derstädes söka ny tjenst. Konungen ångrade
sig snart, medtog ett par betjenter och red efter. Straxt
på andra sidan gränsen träffade han Seaton. Herr
öfverste, sade han, jag har både förorättat och förolämpat eder.
Det gör mig ondt, ty jag anser eder vara en hederlig
man, och derföre kommer jag att gifva upprättelse. Här
utom Sverges gränser äro Gustaf Adolf och Seaton lika
goda. Se här, två pistoler, eller två värjor! Hämna
eder om ni kan! Seaton kastade sig till hans fötter och
bad att få lefva och dö i konungens tjenst. Gustaf Adolf
omfamnade honom, och de redo tillbaka till lägret, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
