Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i fleres närvaro omtalade den upprättelse, som Seatoo hade
erhållit.
Gustaf Adolf var en bland de största härförare som
någonsin funnits. De många förbättringar, hvilka
krigskonsten genom honom erhållit, skola framdeles närmare
omtalas. Personlig tapperhet hade och visade han i
högsta grad, så att han derföre af många tadlades, såsom den
der förblandade soldatens åliggande med fältherrens. Det
var dock hans öfvertygelse, att en anförare icke kan af
sina soldater fordra mera mod, än han sjelf visar.
Fruktan var också en för Gustaf alldeles främmande sak. Då
man varnade honom, svarade han skämtande: ännu har
ingen konung fallit för en kanonkula! — eller allvarsamt
tilläggande: förtröstan på Gud är den bästa
försigtigheten; eller ock: hvilken död vore för en konung skönare
än att falla för sitt folk och sin rättvisa sak? Att räkna
alla hans under fälttågen genomgångna lifsfaror är nästan
ogörligt; nio stora ärr, utom dem han erhöll på
dödsdagen, buro vittne derom. Trenne gånger hade han varit
i sjönöd, nemligen vid Wittsjö, Demmin och på Bråviken,
vid hvilket sistnämnde tillfälle hästen förlorades och
konungen sjelf kunde med möda rädda sitt eget lif. Man
afrådde honom en annan gång från att stiga ned i Falu
grufva. Hvad, sade han, skall en konung icke besöka sitt
rikes bästa skattkammare?
Få personer hafva åtnjutit så stort och utmärkt
anseende som Gustaf Adolf, äfven bland sina fiender. Han
är verldens störste konung, sade påfven. Katolikerna
talade med beundran om hans många dygder, hans
krigstukt, hans rättvisa, hans sedlighet, hans nit och
oskrymtade gudaktighet, fastän uti en ogudaktig tro. Knappt en
enda smädeskrift syntes mot denne deras dödsfiende. Ända
till Europas aflägnaste nejder, till halfvilda furstar och
folk, trängde sig hans rykte och namn. Turkiet sökte
hans vänskap; tartarerna skickade lyckönskande sändebud
och muskowitiska storfursten visste icke, huru han skulle
uttrycka sin tillgifvenhet, sin beundran. Detta af
främlingar, till och med fiender. Af sina egna var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
