Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvunno dock allt mer och mer. Farorna deremot
ökades, och redan ett år derefter började han icke utan
häpnad och sorg ana den förestående vådliga striden mot
kejsaren och katolikerna. Uti ett bref till sin bror,
dateradt Elbingen d. 1 Nov. 1627, uttalar han i detta
hänseende sina farhågor och sina förhoppningar sålunda:
Alldenstund fäderneslandets tjenst hindrar mig att efter
sedvanan ärenderna gemensamt med eder der hemma
öfverlägga, så aktar jag dock nödigt och med vår
broderliga tillgifvenhet och förtroende öfverensstämmande, att
något friare och vidlyftigare för dig framställa min
mening om fäderneslandets tillstånd och behof. — Käre
broder! Örliget med vår gamle fiende polacken hafver
fuller sina besvär, såsom krig i allmänhet pläga. Gerder
och utskrifningar falla tungt för den fattigdom, som råder
i fäderneslandet, serdeles för den okunniga allmogen,
hvilken deras nödvändighet icke mägtar inse. Likaså är
det svårt för krigsfolket att länge lefva skilda från
fädernesland, vänner och anhöriga, dem man sent och stundom
i denna verlden aldrig återse får, och dertill sjelf
dageligen sväfva i fara att förgås genom vanskötsel eller
fiendesvärd. Sjelf hafver jag större besvär, än i der
hemma kunnen tro; vet ofta icke den ena dagen hvad
jag skall gifva folket att lefva af den andra, än mindre
en månad derefter. Hemifrån föga hjelp, härute endast
nöd och brist och dertill fienden för dörren. Så kan ock
enhvar besinna, huru behagligt det skall vara, att lefva
skild från hustru och barn, samt all min förmögenhet,
hvilken nu löper som vatten kring sten, så att jag för
mig och de mina har med tiden föga annat att vänta än
skulder och fattigdom. Sådant allt med en god fred att
afvärja skulle väl för enskild del vara min största
åstundan. Men, så bör ingen vår eller de våras olägenhet,
icke ens säkra undergång rycka oss från fäderneslandets
tjenst, utan böre vi såsom ärlige tjenare och rätta
fosterlandsvänner vara färdige afvärja dess skada och
förderf, och det med egendom, blod, lif, ja allt det oss
kärt är; och således lemna samtida vänner en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
