Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresyn, och efterkommande ett ärligt namn, hvilket jag bland
verldsliga ting aktar som den högsta belöning. Detta
böra vi så mycket heldre göra, som vi derigenom kunna
hoppas en god utgång på detta kriget, och det inom kort.
Jag kan nemligen, min broder, med sanning försäkra,
icke Gud något att föreskrifva, utan som en menniska
efter menskligt förnuft att sluta, att derest vi med kraft
kriget fortsätta och Gud härefter som hittills framgång
förlänar, då är intet tvifvel, att vi fienden snart till en
för fäderneslandet nyttig och hederlig fred tvinga
skolom. — Men här kommer nu en annan sak, som ökar
fiendens och nästan alldeles kunde nedslå vårt mod;
nemligen det mägtiga förbund, som kejsaren, konungarna i
Spanien och Polen jemnte den katolska ligan ingått hafva,
samt de stora och oförmodade segervinningar, hvarmed
kejsarens fältherrar snart både Danmark och hela
Tyskland underkufvat. Det är ingen tvifvel, att ju elden
skall tändas hos oss, så snart den är utbrunnen i
Danmark. Jag ryser, när jag tänker på den fara, som af
ett sådant mägtigt förbund förestår, och aktar onödigt
densamma vidare beskrifva, heldst den faller så
uppenbart i ögonen, att flere, än nyttigt är, af dess hot lära
förvirrade blifva. Jag tror ock, att faran är större, än
hon någonsin i vår eller våra fäders tid varit hafver;
och kunde det väl hända, att vi och våra barn, jemnte
fäderneslandet finge gå till kroppens och själens dubbla
träldom, det Gud för sin barmhertighets skull afvände!
Men alldenstund med klagan och fruktan saken snarare
försämras än förbättras, och sådant hörer mera qvinnor
till än män, allraminst dem, som regeringen förestå
skola; derföre bör oss ingalunda förvifla och släppa allt
handlöst som de danske gjort hafva, ej heller löpa i ser,
gå i hopar och skylla den ene på den andre. Jag anser
denna tiden sådan vara, att konungen icke bör mycket
tänka eller tala om sitt majestät, om sin magi att bjuda
och befalla, ej heller rådet om sitt anseende. Adeln och
presterskapet böra bortlägga alla tvister om privilegier
och rättigheter så väl mot kronan, som mot andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
