Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONDENIONDE KAPITLET.
GUSTAF ADOLF OCH ADELN.
Mången förmodade, alt adelns missnöje med Karl den
nionde skullo utesluta hans son ifrån tronen. Detta blef
dock icke händelsen. Man beslöt att erkänna Gustaf
Adolf, dels af fruktan för Sigismunds efterräkningar, dels
måhända i hopp att under den unga och beroende
konungen afskaffa de inskränkningar, som förra regeringen för
adelns magt hade uppdragit. Så skedde också, och ingen
konung af Wasaätten har måst underteckna större
friheter åt adeln än Gustaf Adolf. Dessa förblefvo ej heller
döda bokstäfver, utan begagnades med den oförsyntaste
djerfhet. Öfvermodet och egennyttan hos några bland
adelns medlemmar under Gustaf Adolfs första regeringsår
saknar nästan exempel i hela den nyare svenska historien.
Sten Lewenhaupts uppförande är redan omtaladt. En
dylik var också Morits Horn. Joakim Berndes i Finnland,
och ännu mer hans fru, trotsade lagar och öfverhet
oförsynt, men ostraffadt; Berndes blef till och med befordrad
till kammarråd. Våldgästningar hos allmogen och dylikt
hörde nära nog till ordningen för dagen, hvaremot
rusttjensten så oförsvarligt försummades, att under danska
kriget ofta knappt åtta adelsmän funnos vid hela hären.
Konungens bref, befallningar och hotelser blefvo föraktade.
Orimliga privilegier och inbördes slägtförbindelser skyddade
det laglösasle sjelfsvåld.
Vid anträdet till regeringen erhöll konungen tvenne
alldeles motsatta råd i afseende på behandlingen af adeln.
Johan Skytte yrkade: att man borde fullfölja Karl den
niondes verk och alldeles krossa detta stånd. Sedan det
vore gjordt, kunde konungen regera efter eget behag och
utan att frukta någon motsägelse; hvarjemnte kronans
inkomster skulle af de adeliga godsens indragning
ansenligen förökas. Gustaf Adolf tänkte på förslaget; men
det öfverensstämde icke med hans lynne och tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
