- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
172

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans anförare voro Thurn och Mansfeld de enda
utmärkta. Fredrik, ung, liflig och stolt, förlorade dock icke
modet. Tärningen är kastad sade han. Striden må
afgöra, om mitt hufvud skall bära kronan eller ej; och
han förkastade de obilliga fredsvilkor, som Ferdinand
mera för syn skull än på allvar föreslagit. Den 19 Nov.
1620 kom del åndtligen till ett fältslag på det så
kallade Hvita berget utanför Prag. Efter en kort strid tog
böhmiska hären till flykten, ungrarne först. Thurns
regemente försvarade sig till sista man, ensamt i sin
undergäng och i sin ära. Nederlaget blef fullkomligt. Prag
och hela Böhmen eröfrades. Fredrik med sin gemål måste
undan den förföljande fienden taga flykten, först till sina
arfländer, sedan till Holland, hvarest han, fattig och
olycklig, nödgades helt och hållet lefva af främmande makters
allmosor.

Ferdinand lät sin jernhand falla tungt öfver de
besegrade. Uti hela Böhmen blefvo protestanterna, dels
fördrifna, dels tvungna till påfviska bekännelsen; deras
kyrkor nedrifna eller öppnade för katolikerna. Trettiotusen
hushåll, deribland etthundraåttiofem adeliga ätter med
Thurn i spetsen hade gått i landsflykt; bland de
qvarblifvande mistade de flesta sina egendomar, och tjugusju
de utmärktaste herrarna sina hufvud. Böhmen fick ett
sår, hvarefter det ännu icke hunnit hämta sig. Bönderna
i Österrike hade genom böhmiska uppviglare låtit förleda
sig att gripa till vapen. De förlitade sig än på det stora
antalet, än på sin rättmätiga sak och kommande
underverk. Deras anförare, som fruktade öfverhetens straffande
hand, försäkrade dem om framgång, och gjorde allt för att
till ytterlighet uppreta deras mod och deras raseri. Men
de oordentliga hoparna blefvo snart och utan möda till
flere tusental nedhuggna af Pappenheim, som ankom i
spetsen för ordentliga troppar. Ungrarna kufvades af
Boucquei, och Betlen Gabor nödgades begära frid. Alla
österrikiska länderna böjde sig åter i lydnad och
ödmjukhet för Ferdinands segrande makt.

Lika våldsamt och egenmägtigt framfor han uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free