Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva del tyska rikets angelägenheter. Fredrik blef såsom
upprorsstiftare förklarad i akt Den delen af hans
arfländer, som låg vid Rhen, intogs och besattes af spanska
troppar; den andra, eller det så kallade Öfverpfaltz,
lemnades längre fram, och kurfurstliga värdigheten nu straxt
åt hertigen af Bäjern till belöning för dess mot Ferdinand
visade trohet.
Sistnämnde åtgärd var i fullkomlig strid mot
gällande författningar, ty kejsaren hade icke rättighet att på
sådant sätt af- och tillsätta riksfurstar utan de andras
bifall. Delta väckte också missnöje hos både protestanter
och katoliker, hvarjemnte de förstnämnde blefvo ytterst
uppbragta öfver det väldsamma förfarandet mot deras
böhmiska trosförvandter. Furstarne inlemnade
allvarsamma föreställningar, och folken knotade. Åtskilliga
härförare, som förklarade sig vilja strida för frihetens sak och
i sådant afseende värfvade troppar, fingo stort tillopp.
Sådana voro grefve Ernst af Mansfeld och hertig Kristian
af Braunschweig. I öppna drabbningar blefvo de alllid af
de kejserliga fältherrarna slagna, men sjelfva anförarnes
ihärdighet och mod samt folkets öppna och furstarnes
hemliga understöd sade dem snart åter i stånd att visa
sig i fältet. Hela Tysksand öfversvämmades och
förhärjades af dessa oordentliga, nästan röfvarelika svärmar, samt
af de föga bättre kejserliga soldaterna. Slutligen började
dessa sednare att alldeles få öfverhand. I hopp att
derigenom vinna kejsarens tillgift, lät den svage Fredrik
förmå sig till en öppen skrifvelse, hvari han uppsade all
gemenskap med grefven af Mansfeld och hertigen af
Braunschweig, hvilka dock hittills varit hans enda försvarare.
Dessa fältherrar, sålunda af Fredrik öfvergifna och af den
i alla hänseenden öfverlägsna Tilly förföljda, nädgades
slutligen upplösa sina redan förut nära upplösta troppar och
sjelfva taga flykten till främmande länder. Hela
Tyskland låg alldeles värnlöst i kejsarens hand.
Då nu alla fiender voro fördrifna, väntade man, att
kejsaren skulle återskänka fred och lugn åt det utmattade
riket. Man bedrog sig. Ferdinand höll sina härar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
