Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortgick kriget hela 1625 och största delen af 1626.
Ändteligen den 27 Aug. sistnämnde år lyckades det Tilly att
tvinga konungen till drabbning. Slaget stod vid Lutter
am Baremsberg. Danskarna och deras konung uppförde
sig med hedrande tapperhet. Tre gånger förde han dem
i elden, men Tillys kämpar stodo orubbliga, eller
framträngde oemotständliga. Danskarna blefvo slutligen
kastade på flykten efter en förlust af omkring 4000 man,
hvarefter de inom kort fördrefvos ur hela Tyskland.
Hitintills hade kriget mot protestanterna blifvit fördt
förnämligast med katolska ligans stridskrafter, hvilka mer
eller mindre stodo i beroende af bäjerska kurfursten
Maximilian. För att äfven i detta hänseende ernå en fullkomlig
sjelfständighet önskade Ferdinand att ega en af honom
ensam beroende krigsstyrka; men han saknade medel till
dess värfvande. Den rika och tappra Wallenstein
upprättade då på egen bekostnad, men till kejsarens tjenst,
en krigshär af 50,000 man. Med denna tågade han
hösten 1625 uppåt Nord-Tyskland, slog följande våren
Mansfeld vid Dessau och jagade honom genom Schlesien och
hela Ungern, hvarest denne sistnämnde härförare insjuknade
och dog. Samma öde hade på samma år den andre
försvararen af Tysklands frihet, hertig Kristian af
Braunschweig; och den tredje, konung Kristian af Danmark,
innestängdes i Holstein af både Tilly och den från Ungern
återvändande Wallenstein. Men emedan dessa tvenne herrar
icke kunde tillsammans förlikas, visste den förre så
drilla sakerna; att Tilly fick befallning tåga ned mot
holländska gränsen; Wallenstein åter skulle med kejserliga
hären utföra kriget mot Danmark. Genom Tillys seger
vid Lutter var detta redan i hufvudsaken afgjordt; Wallenstein
behöfde blott upphämta de redan mogna frukterna.
Han öfversvämmade hela norra Tyskland, Holstein och
Jutland, och det var endast Bältets böljor och Kristians
förträffliga flotta, som skyddade sjelfva de danska öarna från
samma olycka. Det är en sägen, att Wallenstein uti sin
vanmägtiga harm lät med glödgade kulor beskjuta det
honom hejdande hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
