Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pannan tvenne med röd färg och i samma ställning tecknade
svärd. Med tiden växte de småningom bort, och sågos
efter tjugufemte året aldrig oftare än vid häftiga
sinnesrörelser. Pappenheim var af ett stolt och modigt
sinnelag och man såg honom i barndomen sällan eller aldrig
fälla tårar; derjemnte var han gladlynt, redlig och
läraktig, samt inhemtade goda kunskaper, dels af enskilda
lärare, dels på vidsträckta resor. Under hertigen af Bäjern
började han sin krigarebana och steg snart till högre
grader. Uti slaget på Hvita berget var han redan öfverste.
Strax i början af denna drabbning blef han sårad, men
fortfor dock att deltaga i striden, tills hästen, dödskjuten,
tumlade omkull och blef liggande öfver Pappenheim, så
att denne icke förmådde göra sig lös igen. I delta
tillstånd blef han flera gånger öfverriden och sårad, samt
slutligen liggande sanslös uppå slagfältet. Jag visste ej
riktigt, plägade han sjelf säga, antingen jag var i
paradiset eller i helvetet. Jag befann mig icke nog väl för
det förra, icke nog illa för det sednare: hvarföre jag till
slut trodde mig vara i skärselden. Han väcktes ur
dessa drömmar af en kejserlig soldat. Då denne säg, att
Pappenheim öppnade ögonen, sade han: Din hund, du
har ett par vackra byxor! Du skall dö! hvarvid han
lyfte sabeln. För Guds skull, utropade Pappenheim, låt
mig lefva! Jag är öfverste Pappenheim och skall
rikligen belöna dig. Han fördes till Prag och lemnades i
serskild vård hos hertig Maximilians lifläkare. Han hade ej
mindre än tjugu sår, hvaribland sex voro ganska vådliga,
men god skötsel och ännu bättre lifskrafter återställde
honom snart till fullkomlig helsa. Han deltog sedermera
uti alla krigstågen, i hög grad utmärkande sig genom
skicklighet och mod, serdeles denna sista egenskap. Han
hade vid sin död ej mindre än hundrade ärr.
Pappenheim var af reslig växt, ansigtet fylligt, med hög näsa
och panna samt lifliga ögon, icke utan tycke af Gustaf
Adolf. Det forntida riddaresinnet inom hans själ yttrade
sig serdeles i förhållandet till denne konung. Enligt en
gammal slägtsägen skulle en med ärr betäckt och på hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
