Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se kring eder sådana efterkommande uppväxa, hvilka
fäderneslandet en gång på samma sätt understödja kunna!
Ridderskapet och adeln önskar jag lycka och kraft
att genom tapperhet och bragder åter upplifva våra
förfäders, de gamle Göters namn, hvilket fordom spridde
sin odödeliga glans öfver hela jorden. På samma sätt
skolen i förvärfva samma ära, eder öfverhets nåd och
det sanna ridderliga anseendet.
Eder af det andeliga ståndet förmanar jag till
enighet och sann gudsfruktan. Förelyser edra åhörare icke
blott med lära, utan ock med lefverne, så skolen i hafva
deras hjertan uti edert våld. Leder dem då till
samdrägt, tro och hörsamhet, så att de icke låta locka sig
af onda menniskor, utan förblifva stadige vid kronan
och fäderneslandet.
Eder af borgerskapet och menigheten tillönskar jag
allsköns lycka och framgång. Måtte edra låga hyddor
förvandlas till varaktiga stenhus, edra små båtar till
rymliga skepp; edra åkrar och ängar med tusenfalld gröda
fylla lador och förråder till både eder egen och
fäderneslandets rikedom. — Ja! eder alla, Sverges älskade
innevånare, befaller jag uti Guds milda vård och beskydd,
och säger eder mitt hjertliga farväl; kanhända för sista
gången.
Tårarna brusto honom härvid ur ögonen, och en kort
tystnad uppstod, endast afbruten af den rörda
församlingens återhållna snyftningar. Konungen höjde åter rösten,
och slutade med sin vid dylika tillfällen brukliga bön:
Herre, vänd dig till oss igen och var dina tjenare
nådig! Uppfyll oss bittida med din nåd, på det vi må glade
vara i alla våra lifsdagar! Ja, gläd oss igen, efter vi
så länge olycka lidit hafva; och uppenbara dinom
tjenare din magt, din ära deras barnom! Gud, vår Gud,
vare oss nådig och blid! Han främje våra händers verk!
Våra händers verk främje Herren! Amen.
Alla ständerna voro till middagen uppbjudna på
slottet. Gustaf Adolf gick omkring, samtalande med de
flesta. Han var i allmänhet vid ett vänligt och älskvärdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
