Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmavarande trosbröder: När i sen detta ske, så upplyften edor
hufvud, ty räddningen är hardt när.
Dagen efter slagtningen kom kurfursten af Saxen
tillbaka, högeligen glad öfver den oförmodade segern, men
tillika föga mindre förlägen öfver sin och sina troppars
visade feghet. Han fruktade Gustaf Adolfs förebråelser i
och började framstamma några ursäkter. Konungen
afbröt honom, sägande: Låtom oss icke tala derom! Edert
Durchlauchtighet har redan under öfverläggningarna i
Düben mer än tillräckligt ådagalaggt sitt oförfärade mod
och just genom sin derstädes visade beslutsamhet skaffat
mina troppar tillfälle att vinna gårdagens seger.
Kurfursten blef utom sig af förtjusning öfver detta skonande
bemötande. Aldrig i verlden skulle han glömma, hvarken
konungens räddande hjelp eller vänskapsfulla uppförande.
— Räkna på mig, sade han slutligen, räkna fullt och
fast på mig, mina och mina vänners röster till
kejsarekronan, derest eders majestät skulle densamma framdeles
åstunda. Gustaf Adolf log och tackade för löftet.
Tyskarna voro emedlertid icke så artiga mot
kurfursten, som Gustaf Adolf varit. Uti följande allmänt
kringspridda latinska rim, tillkännagåfvo de sin mening
om segern vid Leipzig:
Non infans Christianus,
Non rex cerevisianus.
Sed Suecus nos liberavit,
Qui hos tyrannos prostravit.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
