- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
309

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver till Gustaf Adolfs lyckligare fanor, så att denne 6
dagar efter slaget hade 5000 man mera uti sin här än
före detsamma. Hertigarna af Anhalt och Weimar, icke
längre fruktande Tillys hämnande hand, skyndade också
att sluta förbund med den segrande hjelten.

De kejserliga tropparna befunno sig i en
ömkansvärd belägenhet. Hela krigshären var i början alldeles
upplöst, och kringirrande soldater och smärre
troppafdelningar föllo för de retade bönderna; ty från hvarje
kyrktorn hördes stormklockorna, och den förut så illa
behandlade allmogen iakttog med begärlighet tillfället att af sina
förra förtryckare återkräfva både hämnd och byte. Tilly,
nästan sanslös af sår och sorg, fördes till Merseburg,
endast åtföljd af vid pass sexhundrade man. Men af
fruktan för den förföljande konungen måste han straxt
skynda derifrån, begifvande sig till Hall, der Pappenheim
träffades med 1400 man; båda följdes till Halberstadt och
här först vågade Tilly stanna och närmare eftersinna sin
förtviflade ställning. Här var det äfven som han nu först
på tredje dagen fick tid att egna någon skötsel åt sina
sår. Han var snuddad af tre kulor och flere hugg;
hvarförutan hufvudet, högra skuldran och armen voro alldeles
betäckta med blånader och blodsvulster, märken efter långa
Fritz och dess pistolkolf. Den gamles hufvud hade lidit
så mycket, att han i flere dagar efteråt var nästan döf
och sanslös. Slutligen hade äfven ryggraden blifvit
skadad, hvilken olägenhet sedermera aldrig kunde öfvervinnas.
Märkvärdigt nog, att med alla dessa blånader och
snuddskott, hade Tilly dock icke erhållit, ett enda öppet sår.
Det ses, menade soldaterna, att han besitter konsten att
förtrolla och göra sig hård mot alla slags vapen.

Tilly väntade, att större delen af den skingrade hären
skulle uti Halberstadt samlas under sina förra fanor. Men
han bedrog sig. De flesta af dessa roflystna skaror gingo
med lyckan öfver till Gustaf Adolfs läger; många följde
den yngre Pappenheim, andra öfvergåfvo krigets vexlande
öden; endast en jemnförelsevis ringa hop återuppsökte sin
gamle, men nu besegrade fältherre. Nedslagen vek han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free