- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
431

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF ADOLFS BEGRAFNING.

Om qvällen efter slaget vid Lfltzen utsände hertig
Bernhard en talrik skara soldater att uppsöka konungens
kropp. Den fanns’ slutligen under likhögarna, naken, af
sår vanställd och knappt igenkännelig; mer än en gäng
hade svenska och österrikiska ryttareskaror ovetande ridit
deröfver. Den blef buren först till byn Meuchen och
der-städes tvättad och omsedd, sedermera till Weissenfels.
Konungen hade under lifstiden ofta yttrat misshag öfver
bruket att balsamera, likasom i allmänhet att mer, än
vanligt, sysselsätta sig med döda menniskors qvarlefvor. De
närvarande, utan kännedom om denna hans uttryckliga
vilja, balsamerade liket, hvarvid de uttagna inelfvorna
blefvo uti Weissenfels begrafna.

Vid första underrättelsen om den inträffade olyckan
hade Maria Eleonora skyndat till slället; man kan
föreställa sig med hvilken sorg. Hon var alldeles otröstlig,
fuktade med oupphörliga tårar den älskades kropp; ville
aldrig frän densamma skiljas; och bar hos sig det uttagna
hjertat, förvaradt uti en liten gulddosa. För a^t på
rådets vägnar biklaga hennes förlust, anlände Pehr Brahe,
och denne, sjelf genomträngd af smärta öfver den älskade
konungens död, lyckades att åtminstone till en del lugna
hennes stormande sorg.

Följande sommaren fördes liket från Saxen uppåt
kusten af Östersjön, pet var ett sorgens triumftåg. Från
alla kyrkor hördes klockornas klagande ljud och från
kringliggande nejder sågos talrika skaror framströmma, för att
vid den fallne befriarens bår med tårar och tusende
välsignelser uttrycka sin kärlek och sin sorg. Från Wolgast

Brah. Miscellonea I. p. 463. D’Albed. Miscellanea
Histórica Gustuvi Adolphi 4:o m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free