Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tronan, och deras egna tros- och bundsförvandter,
Saxarna. Oaktadt Baner sökte förekomma de vådliga
rörelser, som af dessa tänkesätt kunde förorsakas,
sammanträdde dock uti Maj månad 1635 de flesta
generaler och öfverstar, samt fordrade af Oxenstjerna och
Banér redogörelse, huru hären skulle soldas och den
allmänna friden beredas. Den gången lyckades det
väl att lugna och förmå dem till att afgifva ny
tro-hetsförbindelse. Men kurfursten af Saxen lemnade
icke denna sinnesstämning obegagnad. Genom lönnbud
lät han i Svenska lägret, serdeles till befälet, utdela
bref, hvari han försäkrade, »att det medelst (riden uti
»Prag vore sörjdt för Svenska härens säkerhet,
betal-j>ning, ja till och med belöning; om den endast
ställ-j>de sig samma frid till efterrättelse och lemnade
Tysk-j>land i ro.» På samma sätt lät kurfursten här och
der inom Svenska lägret uppslå en kejsarens
kungörelse, hvarigenom denne uppmanade alla Tyskar »att
öf-»vergifva Svenska fanorna; och förklarade, att de,
»som vägrade efterkomma denna uppmaning, skulle
»som iiender till Tysklands lugn och välfärd, blifva
»med hårdt straff ansedda.» — Samma uppmaningar
kommo äfven i enskild väg. Tyska befälet uti Banérs
här hade nemligen uti den Saxiska många slägtingar,
och sedan de gemensamma fälttågen förtrogna vänner.
Dessa skrefvo till Banérs officerare bref på bref, och
uppmanade dem »att ej längre understödja
främlingar-»nas företag mot det gemensamma fäderneslandet.» I
synnerhet var den mot Svenskarna högt förbittrade,
nu mera Saxiska fältherren Baudis ifrig uti dylika
underhandlingar. Bland gemenskapen och det lägre
befälet hade dock dessa uppmaningar ingen serdeles
verkan; icke heller bland de Tyskar, som voro
öfver-löpare eller landsflyktiga från Böhmen, Österrike eller
Bajern. Men bland de andra Tyskarna blef oron så
mycket allmännare; och hvad som var hetänkligast,
de i sjelfva verket bästa och anseddaste bland högre
befälet, generalerna Sperreuter , Lohusen , "Wedel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
