- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
134

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Winckel, likaså bland öfverstarna voro, de mest
oroliga. Kurfursten inbillade dem, att det vai
Oxenstjer-na och Banér, som egennyttigt och illvilligt hindrade
friden, tvärtemot Sverges väl och Svenska regeringens
önskan. Att bevisa detta sednare lät han i hemlighet
uppvisa bref af just sådant innehåll, hvilka skrifvelser
verkligen af Oxenstjernas fiender i Stockholm blifvit
afsända. Tyska generalerna blefvo häraf än mera
oroade. »De ville ej längre, till tjenst för några
främ-»mande personers egennytta och ärelystnad, sönderslita
»sitt eget fädernesland; de ville ej längre strida mot
»egna landsmän, mindst mot Saxarne, som voro deras
»både slägtingar och trosförvandter; häldre ville de
»taga afsked.» Oxenstjei na och Banér kunde ej få dem
ur denna öfvertygelse. Kurfursten deremct begagnade
tillfället, och med sin nyss förstärkta här tågade han
rakt på Ilall, som Svenskarna innehade, men som
be-fälhafvaren icke vågade försvara utan straxt öfvergaf.
Derifrån trängde kurfursten de Svenska
inqvarterin-garna ytterligare undan, och intog deras platser ända
upp till Bernburg. Baner kokade af vrede, men
ehuru till och med Öfverlägsen, vågade han ej göra
motstånd, för att ej förspilla den sista möjligheten till
frid. Än mer; hans Tyska generaler påstodo , att
Svenskarna borde »frivilligt draga sig tillbaka ända till
»Magdeburg , för att förekomma den anledning till
»fiendtlighet, som af det nära grannskapet med Saxiska
»hären kunde uppstå.» Banor och Oxenstjerna måste
äfven till detta lemna sitt bifall; men knappt hade de
d. 4 Sept. 1635 dragit sig till Magdeburg, förrän
kurfursten tågade efter och besatte de lediga qvarteren,
så att grannskapet blef lika nära som förut. Des utom
sträckte han sina troppar norr om Magdeburg ända
upp mot Havelberg, likasom för att afskära
Svenskarna från Östersjön.

I Magdeburg började Banérs Tyska befäl att
offentligt och på egen hand underhandla med kurfursten.
Snart var det icke mer fråga om Sverges, utan om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free