- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
291

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilas och Bernburg; samma hunger, samma fiender,
alldeles samma innestängda ställning; här så mycket
svårare, som Saxiska besättningen i Magdeburg visade
Österrikarne mycken ovilja.

För att undvika den också nu hotande
hungersnöden, tågade allt det kejserliga rytteriet, under
anförande af Bruay och Enkeforth, hemligt från
Magdeburg, och ämnade skynda undan till Dresden eller
Schiesien. Torstensson fick genast underrättelse om
företaget och gissade dess afsigt. Han lemnade åt
Kö-nigsmarck befälet kring Magdeburg, satte sig sjelf i
spetsen för rytteriet och skyndade öfver Zerbst åt Ni»
meck, för att genskjuta de kejserliga. Svenskarna
gin-go med all skyndsamhet och tysthet, utan eld , skott
eller rop. Natten till d. 23 Nov. nära Nimeck fingo
de se fiendens vakteldar. Tysta smögo Svenskarna
närmare, och när i dagningen fienden (det var Bruay ocht
hans afdelning) fortsatte sin väg, skickade Torstensson
några ströftroppar att taga honom i ryggen och
fördröja tåget. Det lyckades. Bruay stannade och
började försvara sig. Snart kom från ena sidan Enkeforth,
från andra sidan hela Torstenssons styrka. Den
sed-nare vände sig mot Enkeforth, hvilken försvarade sig
tappert; Bruay deremot, när han såg alla de
anryc-tande Svenskarna, förlorade modet och grep till
flykten. Enkeforth sjelf blef nu tagen, hans troppar
slagna, och jemnte Bruays förföljda hela vägen från
Nimeck till Jiiterbock. I trängseln vid sistnämnde stad
blefvo stora hopar upphunna och nedsablade, så att en
af gatorna till minne af nederlaget ännu bibehåller
namnet Blodsgatan, inemot staden Lucka i Lausitz
förföljdes qvarlefvorna. De voro till slut ganska
obetydliga. Rytteriet var alldeles förstördt. Svenskarna
togo 18 fanor, 3,500 hästar, 1,500 ryttare, en
general, två öfverstar, en mängd befäl. De döda blefvo
oräknade, ty de lågo spridda utefter hela vägen från
Nimeck genom Jiiterbock och inemot Lucka. Sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free