Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
German ien), i norr omgjordades det af det slora Nordhafvei, och
i söder sammanstötte det med Persien och de Kaukasiska
bergstrakterna mellan Svarta och Kaspiska haf ven samt med de nedre
Donau-lånderna. Detta Skytien bär hos honom äfven namn af
det stora Skylien, lill skilnad från det söder om Donau liggande
mindre Skytien, som innefattade en del af Thrakien. Midt
igenom Skytien ströko de Ripseiska (Uralska) bergen, som skilde
Europa från Asien; från dessa berg ulströmade den stora,
mäktiga floden Tanais, som hade sil t utlopp i den Masoliska sjön.
O. Denna Jordanes’ beskrifning af Skylien, sammanhållen
med hans orediga beskrifning af ön Scandia och med de
berättelser, hvarigenom han tillägger Göterna alla de bedrifter och
på dem lämpar alla de sagor, forntiden vetat att förtälja om de
så vidt namnkunniga Skyterna och Geterua, framter en sådan
sammanblandning af äldre och nyare underrättelser, en sådan
förvexling af tider, af folk, af den Poutiska och Baltiska norden,
att skriftställare, som från honom hemlat sina underrättelser (och
han var den förnämsta källan för medeltidens krönikskrifvare i
saker rörande de nordiska folken), icke förmått göra sig några
rediga begrepp om nordens lånder, utan blandat allt tillsamman.
Så har skett, att den Skandiska ön åfven blifvit kallad Skytien.
Och hvad fornålderns skriftställare i allmänhet gifvit namn af
Skytien, det kallades af nordens egna krönikskrifvare Svithiod,
och på grand deraf fick äfven Jordanes’ stora Skytien hos dem
namn af Svithiod hin mikla, det stora Svithiod. Delta
Svithiod således sträckte sig ända till Asien bortom de Uralska
bergen. ”Somlige”, så berättar nordiska historiens fader Snorre
Slurleson, ”säga detta Svithiod icke vara mindre än del stora
”Serkland; andra jemnföra det till storleken med det stora
Blå-”land. Den nordligaste delen af Svithiod ligger obebodd för
”frost och köld skull, likasom den södra delen af Blåland för
sorlens hetla skull ligger öde. Uti Svithiod äro många stora
hägrad; der äro ock mångahanda slags underliga folk och åtskilliga
”tungomål; der äro Resar, och der äro Dvergar; der finnas
Blå-”mån; der vistas också förskräckliga slora djur och drakar. Från
”de berg mot norden, som äro ntanföre alla bebygda orter,
lö-”per genom Svithiod en å, som med råtta kallas Tanais och
* fordom kallades Tanaqvisl eller Vanaqvisl; hon faller ut i
”Svarta hafvet. Landet inom Vanaqvisl blef i fordna tider
kal-”ladt Vanaland eller Vanahem. Denna å skiljer jordens tre
”delar; på östra sidan kallas Asia och på den veslra Europa.”
I Grekernas och Romarnes tid ansågs Tanais (Don-floden)
utgöra gränsen mellan Europa och Asien, och man trodde i
allmänhet, att denna å ledde sitt ursprung från de Ripaeiska bergen.
Likaså, finna vi, trodde nordens fornlårde. De hafva från de gamle
och från medeltidens skrifter hemtat så väl desssa förestållnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
