Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lor icke annat ån himmel och haf; Weichsel-floden var för dem
gränsen af Germanien, de Skandinaviska rikena jemte vissa delar
af öfriga Östersjökusten endast öar i det nordliga hafvet, Europas
vestra hälft, Spanien, Gallien och Germanien ett långsträckt land
i nordostlig rigtning, hela nordkusten i följd deraf mycket
hopdragen och kort, af hvilket allt naturligt följde, att nordtrakterna
af Svarta och Kaspiska hafven måste sammanstöta med den Bal*
tiska eller Östersjö-norden.
8. Samma föreställningar om norden af Europa återfinnas
Ull en del hos medeltidens häfdatecknare och jordbeskrifvare, i
synnerhet hos dem, som lefvat under den stora folkvandringens
lider eller icke långt efter dem, då åter talas om vår nord.
Jordanes, för nordiska fornhistorien den vigtigaste af dem,
öppnar sin Götiska historia med en skildring af den slora ön
Scanzia eller S ca rid i a. På samma gång, efler de begrepp
han hemtat ur fordna geografiska verk, han beskrifver Scandia
såsom en långt ut i del nordliga hafvet liggande ö,
sammanbinder han åter efter nyare berättelser denna ö med del nordöstra
Europa, omtalande den stora invik, det Germaniska hafvet
(Östersjön) här bildade såsom en från nordhafvet utgåeude arm. Han
hade af personer, som från den Skandinaviska norden färdats
till sina stamförvandter Göterna i Italien, inhemtat underrättelser
om deras hembygd och vet omtala de många på den
Skandinaviska ön boende folkstammar. Af dessa uppräknar han vid pass
(rettio med namn, som till större delen för oss äro
oigenkänne-liga, men så, att bland dem klart framskymta de Svenska,
Götiska och Finska stammarne, om hvilka han säger, att Göterna
voro ett hurtigt och krigiskt folk, Suetlians eller Suethidi åter
de resligaste af alla, och de hade utmärkt sköna hästar, lefde
för öfrigt tarfligt, men klädde sig präktigt. Han kallar den
Skandiska ön ”folkslagens qväd och verkstad” och berättar, att
från densamma utgingo stamfäderna till de verldsstormande
Göterna, hvilka satle sig ned i Skytien vid Svarta hafvet.
Historiens fader, den Grekiske Herodotus, hade vid pass 450 år f.
Chr. uppgifvit Skytiens gränser och under namnet Skyter
inbegripit de stammar af samma hufvudfolk, som bodde mellan
Don och Donau upp till Dnieperns och Dons källor. Sedan
skedde, all det Skytiska namnet utsträcktes lill alla folkstammar
i den vida norden, så atl vi under de gamles Skytien hafva att
förstå hela den ofantliga sträckan från Östersjön ända djupl inåt
det nordliga Asien, alla de länder nemligeo, som ligga i norr
oro Weichseln, Donau, Svarta och Kaspiska hafven ända upp
till Ishafvet, hvars kust deraf kallades den Skytiska. En lika
teckning deraf gifver äfven Jordanes, efter hvilken Skytien i
Öster gränsade till trakterna bakom det Kaspiska hafvet, i vesler
lill Germanernas land och Weichsel-floden (som var gränsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
