Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en historia om Göternas bedrifter, troligen til! hufvndsa k ligaste
delen bygd på folkets egna qvåden och sägner. Af detta
Cas-siodori verk och af ännu andra, till stor de) förlorade arbeten,
gjorde Jordanes etl utdrag, och till detla lade han de
underrättelser, han sjelf inhemtat. Sådan är den grund, hvarpå de
berättelser hvila, som kommit lill oss om det Götiska folkets
härkomst, vandringar, bedrifter och öden.
13. Från den stora ön Scandia, säga dessa berättelser,
ut-gingo Göter på trenne skepp under anförande af en Konung
Berik och landstego på den motliggande strandbädden af hafvet,
i trakten af Weichseln. Det ställe, hvarest de stego i land,
gåf-vo de namn af Gothiscanzia, och ännu i Jordanes’ tid bar
samma ort delta namn. Derifrån drogo de till IJImerugerna,
som bebodde en trakt af hafskusten (det Pommerska kustlandet),
bemäktigade sig deras land, slogo derefter Ulraerugernas
grannar Vandalerna och tvungo dem till underdånighet. Ungefär i
fem konungars tid suto Göterna qvar i dessa trakter. Men då
folkets myckenhet tillvexte, utrymmet och betesmarkerna blefvo
otillräckliga, gingo de under Filimer, den store Gandariks son,
den femte Konungen från Berik, till råds med hvarandra och
be-slöto att söka nya, båttre och beqvämare bostäder. De bröto upp
med hustrur, barn och bohag, intågade i Skylien,
genomvandrade dess skogar och marker eller färdades på dess floder, slogo
Spalerna, ett Asiatiskt folk, som framträngt öfver Tanais, och
kommo segrande till nejderna vid Svarta hafvet, af hvilket stora
vandringståg Göterna ännu i Jordanes’ tid i sina sånger nästan
på elt historiskt sått bevarade minnet. Deras nya hemvist sträckte
sig utefter kusterna af Maeotiska sjön och Svarta hafvet, mellan
Don och Donau. Efter stammarne och läget af de landsträckor, som
de intogo och besuto, indelades de i de vestra och östra Göterna.
Ostgöter kallades de, som innehade östra delen af landet, och
Vest-göter de, som besuto den vestra. Öfver Östgöterna regerade den
Amaliska konungaslägten, öfver Vestgöterna den Baltiska.
Förnämsta grenen af konungaätten var den Amaliska, så kallad
efter en Konung Amal, hvilken i tredje led nedstammade från
Gapt, troligen densamma med nordiska sagans Gaut, den
Götiske Oden, folkets stamfader och gud. Honom hemburo de sina
offer, åt honom helgade de förstlingen af allt bytet, och honom
till ära upphängde de på trädsfammar allt, som afklåddes
fienden. Sina furstar ansågo de lika med halfgudar och kallade dem
Anses, den nordiska sagans Asar; dem tillskrefvo de sin lycka
i krig, emedan af hårförarens vishet och förstånd oftast krigets
lyckliga utgång beror; i sagor visste de att förtälja hela
ätt-ledningen af denna gudaslågt, och sånger från förfädrens tid
förevigade de stora och höga bedrifter af en Amal, en Ethesbamer,
Fridiger, Vidikull eller Vidigoja och andra lijeltar, ”sådana knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
