Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill den motliggande kusten af Asien, hvarest de vid utloppel ar
Knbanfloden salt sig ned geni öfver mot sina £amla bostäder.
Caplia (Kalla) var sätel för Göternas biskop. Annu i XV
århundradet nämnas Göter på Krimska halfön så väl af
Byzanlin-ska som andra författare, och man har berättelser från medlet af
XVI århundradet, alt de då bodde i flera härad, stodo under den
Talariska Khanen och stälde i fäll 800 skyttar, hvilka utgjorde
den stridbaraste truppen af Khanens hår. Det fanns ännu i detta
folkets språk, ehuru^det redan då var mycket uppblandadt, många
rent Götiska ord. Äfven i det fordna Moesien, det nuvarande
Bulgarien, vid foten af berget Hämus, funnos i Jordanes’ tid, i
medlet af VI århundradet, af den Götiska folkstammen talrika
leroningar, som kallades de mindre Göterna (Gothi minores);
hos några folk i dessa trakter har ännn i IX århundradet
guds-tiensten blifvit hållen på Götiska språket, och åfven afckrifler af
Bibeln, öfversalt på deras språk, troligen samma öfversåttning
med den af Ulfilas gjorda, hade funnits hos åtskilliga bland dem.
lO. Samtidigt med Göternas slora härnadståg bröto hopar
af Sachsare, Angler och Juter upp från sina hemvist på
Jutlånd-ska ön och i trakterna af Elben, ilade på sina långskepp öfver
hafvet och efler blodiga strider med Pikter, Skoter och Britter
gjorde sig till herrar öfver den Brittiska ön. Frankerna gingo
öfver Rhen, togo sig bostäder i Brabant och Flandern och
utbredde derifrån sina eröfringar öfver norra delen af Gallien. I
samma slora folkrörelse gingo äfvenledes Burgunderna öfver Rhen,
sedan de efter sitt uppbrott från Östersjöländerna länge tumlat
om med Gepiderna vid Weichseln och med Alemannerna i de
inre delarne af Germanien; de satte sig i besittning af de öfre
Rhentrakterna, utbredde sig derifrån alll mera åt södern och
stiftade det Burgundiska riket, som inbegrep vestra delen af Schweiz,
Savojen, Dauphiné och en del af Provence samt det sedermera
efter dem så kallade Burgund (Bourgogne); ån Lyou, än Genf
var detia rikes hufvudstad. På samma gång finna vi Bugier,
Longobarder och ännu flera folk, som tillförne haft sina bosäten
vid Elben och vid Östersjön, i fullt vandringståg upp lill de öfre
trakterna af Donau. Då Bomerska författare berätta om dessa
vandringar af de från nordiska länderna uttågande folken, tillägga
de, att dessa folk, i anseende till sin enkla lefnad, lätt och utan
möda kunde ombyta boningsplatser, emedan de hvarken odlade
jorden eller samlade dess gröda, men närde sig hnfvudsakligen
af boskapsafvel och bodde i hyddor, som de uppförde på en dag.
17. En lård man Paulus Viufrid (eller Varnefridi),
som sjelf var af Longobardis&a folkets stam och kansler hos dess
sista konung, har efler fornminnen och andra samlade
underrättelser sammanskrifvit Longobardernas historia. Han berättar, alt
om deras härkomst och vandringar gått från fader till son föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
