Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begafvo sig från dessa till sjöss och anlände så lill Thule, hvarest
de satte sig ned bredvid Göterna. Någon lid derefter tilldrog
sig, att de Heruler, som fått bosläder uli Illyrien, slogo ihjel sin
Konung Ochon och beslöto, att i hans ställe hemta sig någon af
kunglig börd från Thule. Till den ändan ditsäudes några af de
förnämsta bland dem. Dessa kommo till Thule, funno der
många af kunglig börd, utvalde den, som mest behagade dem,
och begafvo sig med honom tillbaka. Han dog under vägeo.
Då återvände de (ill Thule, och valde en annan. Han åtföljdes
af sin broder och 200 unga män. Heraleroa skildras såsom till
sinnelag och seder de vederstyggligaste af alla menniskor.
Derföre de äfven sedermera blifvit från Thule fördrifna.
SO- Således har ifrån Skandinavien ända bort till
trak-ttrna vid Svarta hafvet mellan folken i dessa lider varit en stor
gemenskap. Till den store Theodorik i Italien kom från
Skandinavien en Rodulf, som der var Konuug öfver fem slammar, men
föraktade sitt eget rike och drog lill den måk liga Östgöta
Konungen. Till samma Theodorik kommo sändebud och skänker af
bernsten från Esterna, hvilka bodde vid Östersjön på den
Preussiska kusten. Procopius räknar till de Götiska folken icke blott
de egentligen så kallade Göterna, men äfven Vandaler, Gepider,
Alaner, Rugier och Scirer; han kände dessa folk af eget
nm-gåoge och säger om dem, att namnet blott ålskilde dem, men
för öfrigt ingenting annat; de hade alla en hvit hy, ljust hår,
vackra ansigten och reslig växt, dessutom samma gudalära, samma
laga sedvänjor och samma språk, som kallades det Götiska, på
grnnd af hvilket allt han äfven iror, all de alla ursprungligen
hört till ett och samma folk, men sedermera blifvit åtskilda och
kallade med serskilta namn efler sina anförare. Till samma stam
med Göterna hörde åfven Herulerna, Burgunderna och ännu
andra folk. Från Maeoliska sjön och Svarta hafvet ända lill
Östersjöns kuster och lill Skandinavien utgjorde den stora Götiska
folkstammen likasom en sammanhängande kedja. Af detta
förhållande och den mångfaldiga gemenskap, hvari den stora
folkvandringens tider förde stammarne lill hvarandra, lefver minnet
åfven i sagorna. Inhemska nordiska fornqvåden besjunga samma
händelser, som limat bland folken vid Svarta hafvet och vid
Rhen. Samma åfventyr, som utgöra ämnen för folksagor och
sånger i Frankrike, Tyskland och Italien, hafva äfven varit
föremål för sången och sagan i norden.
Sfl. Och inhemska forusägner hos oss tala äfven om
utflyttningar af folk från vårt land. Genom många åldrar och ännu
i XVII århundradet har på allmogens läppar lefval ett gammalt
qväde, från djupa fornåldern fortplantadt till minnets bevarande
afen utvandring till Vitaland, som skett i Eriks lid, förste
Konungs i Götalandena (Se Sveriges Hist. och Polit. Visor, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
