Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dfras loppar beväxla med urgamla ekar, och deras fot,
genom-gräfd kanske för århundraden tillbaka för skatters eftersökande,
tjenar landets nuvarande råa invånare lill boningar, till källare,
till förrådskammare. Man har ännu i våra dagar vid nya gräfningar
träffat i dem halfförbrända benknotor, nrnor med aska,
prydnader i skapnad af ormhufvuden och annat mera. 1 dessa samma
trakter uppträder från första århundradet af vår lidräkning ett
folk, som under de stora folkvandringarne och ännu långt in i
medeltiden ofta omtalas under namnet A la ner. De sägas haft
sitt egentliga och gamla hemvist vid Kaukasus och det Kaspiska
hafvet. När de i häfderna aldraförst nämnas, finnas de hafva
bott vid Maeotiska sjön och på ömse sidor om Tanais. De
räknas af de gamle till den Götiska folkstammen. Begge folken,
Göterna och Alanerna, gränsade lill hvarandra, och
slågtföibin-delser mellan dem äfvensom mellan deras konungaålier omtalas
ofta. Likasom Göterna, voro åfven Alanerna mycket stridbara,
i synnerhet förträffliga ryttare, till växten resliga och vackra,
med Ijusbrunt hår, för öfrigt i hela sitt väsende krigiska och
förfärande; svärdet var deras helgedom, och lycksaligt ansågo de
att falla i strid, nesligt och vanårande deremot att dö på
stråbädd; från gudarne ledde deras konungar sin ätt. En del af
Alanerna slöt sig till Vandalerna och följde dessa på deras tåg
till Spanien och derifrån sedan öfver till Afrika; andra åter
del-logo med Göterna i deras krig mot det Romerska väldet och
utgjorde med dem elt folk. Men ännu långl fram i medeltiden
omtalas Alaner vid Maeotis och vid Tanais. Af dessa
medeltidens Alaner har man erfarit, att de Sjelfva fordom kallat sig
A sar. under hvilket namn de åfven uppträda i medeltidens
skrifter. De skildras i dessa såsom elt ädelsinnadt folk, det
stridbaraste och i krigssaker det kunnigaste bland alla de folkslag,
som bodde i dessa trakter; de förfärdigade de bästa harnesk,
gjorde vapen af koppar, och hade sitt eget språk. Ännu i dag
bor på de Kaukasiska bergen en ringa qvarlefva af detta folk,
ättlingar af de Alaner eller Asar, som efler tappert, men
fruktlöst motstånd mot de allt underkufvande Mongolerna räddat sig
ocb sin frihet undan lill bergen. De kallas nu Oss eller
Osse-ter och lefva under sina Eldar (Äldsta) i patriarkalisk
författning, fruktansvärda för grannar och resande genom röfverier. I
deras egna fornsågner lefver äfven minnet af den forntid, då de
herrskade vid Tanais. Man har i deras språk funnit flera
Götiska ord.
*8. 1 samma trakter således, hvari från fornsagan förer
den i Skandinavien invandrade Asastammen, och hvarest också
Sirabo omtalar elt Asaland och elt folk med namnet Aspurgianer
eller Asaborgare, i dessa samma trakter, fiona vi, har en
folkstam funnits, som sjelf kallal sig Asar och under detla namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
