Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marne vid Svarta hafvet och vid Östersjön, ty så långt tillbaka
några underrättelser gå, hafva stammar af Götisk ätt bott utefter
Östersjöns sydliga kust, omkring Odern och Weichseln och
derifrån vidare uppåt Niemen och Duna till. Handelas vägar hafva
åfven varit vägarne för vandrande folk. Deraf förklaras, atl de
hopar af Getiska och andra med dem beslågtade Thrakiska
stammar, som troligen ul vandrade, för alt undandraga sig det
fremmande öfverväldet och rädda sin frihet, när Thrakien
underkuf-vades af Darius Hyslaspis och den Macedoniske Filip, kommit till
sydoslliga Östersjökusterna och dels der tagit sina bosäten, dels
gått öfver till den gent emot liggande stora Skandinaviska halfön.
Till denna landsända, ål vesler till Gardarike, säger oss Yngl in ga*
sagan, riglade också Oden aldraförst silt låg. då lian bröt upp
från Asagård vid Tanais (23), och elt As bur g (Asgård)
omtalas af de gamle äfven i trakterna af Weichseln, vesler om denna
flod. Till dessa samma kuster gingo likaledes Göterna öfver från
Skandinavien, då der blef trångt om utrymme och föda. Men
icke får man föreställa sig, att hela styrkan af de Götiska stammar,
som sägas hafva utiågal från den Skandiska ön, i verkligheten
dragit ut derifrån, emedan de från Skandinavien uttågande
här-hopar till antalet troligen varit ringare, ån de stamförvandter, de
funno på den sydoslliga Östersjökusten, lill hvilka de slöto sig,
eller hvilka de sammanenade med sig, och i samfärd med hvilka
de bröto upp all återvända lill de sydliga länderna, der, i fädrens
stamländer vid Svaria hafvet, de ännu mer förstärktes af der
qvar-varande gamla stamförvandter, och sålunda växte till den
mäk-iiga Götiska hår, som trådde upp i kamp mot det Romerska
våldet. 1 de nordiska sagorna framskymtar åfven elt dunkelt be
varadi minne af den lid, då folk af samma stam med
Skandinaviens Göter haft sina bosålen i det vidt berömda bernstenslandet,
ly detta land år utan tvifvel detsamma med fornsagornas
hemlighetsfulla G1 ses i s v a 11 (bernstenen kallades nemligen af
nord-boerna gl»s), der menniskorna lefde i många mansåldrar, och
der, efler gammal folklro, Odainsakur, odödlighetens laud,
låg, en ort, som borttog sjukdomar och ålder från hvar och en,
som dil kom, så att ingen der dog; sägner, hvilka håntyda på
en aflägsen forntid, så fjerran liggande, all densamma, försvunnen
ur efterkommandes hågkomst af fordna tidshändelser, blifvit
uppflyttad i m vt hens rymder.
39. Det har hos våra fornfäder varit en sägen, att trenne
slags folk beherrskat och bebyggl vår nord. De första voro
Jättar ne, eller såsom de kallas i de Isländska sagorna, Jotnarne,
hvilka öfvergingo alla andra menniskor i kroppsstorlek och styrka;
sedan kom etl annat folk, som med Jåttarne förde stora krig,
och ehuru dem underlägset i kroppsstorlek och krafter, likväl
myckel öfverlråffade dem i själsegenskaper och snille, besegrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
