Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
Jältarne ocli underlade sig landet; men derefter kom elt Iredje
slägte, som ryckte lill sig högsta väldet och vann gudomlig
vördnad. Asarnes strider med Jotnar, Thursar, Hesar och Troll
utgöra det hufvudärane, som genomgår våra mythiska sånger ocli
sagor. Hjelten i dessa är den starke, väldige Thor, Jotnarues
afsvurnasie fieude. Hans hjellebedrifter och beständiga
östanfärder till Trollens hemvist och Jätlarnes gårdar, ehuru
genom-väfda med underbarbeter, bära dock eu prägel af verkliga
historiska minuen om fordna strider med folk af annan gudalära ocli
Asagudarnes seger öfver denna. An egde man minnen qvar,
heter det i fordna qväden om Thor, huru han, ”omstörtaren af
”de Fornjoliska gulars allaren”, starkhetsbåliets mäktiga egare,
drog i jeruleken ut mot fjällames folk, klippans söner, bergens
hvalfiskar. Man tror sig höra ett åierljud af Herodoti berättelse
oro den obäkliga kitleln i Kimmeriernas gamla land vid
Dnieslr-flodeu (29), och minnet återföres på de heliga kitilarne hos
Kimbrerna (10—11), då man i det fornmythiska qvådet Hy mis
Qvida läser föriäljelsen om Thors mycket namnkunniga färd lill
Fornjotun Hyraer, huru han försatte sig i gudakraft och log från
den gamla Jätten bort den välsraidda, milsdjupa kiileln, svängde
hammaren Mjöllner, Jåiteförkrossaren, mot den efter honom ur
hålorna framstörtande skaran af månghöfdade Jättar, drap
Berg-hvalarne alla och kom med den underbara kitleln på sina
Asa-skuldror till gudatinget på Hlers ö (den i Kaltegat liggande lilla
ön Lessö), der gudarne voro församlade lill gästning hos Jätten
iEger eller Hl er. Ty mellan Jålfarne och Asame egde stundom
äfven vänliga samqväm rum, så alt de drogo på gästabud lill
hvarandra.
33. De mylhiska föreställningar, våra stamfader från de
fordna hemlanden medfört om de vilda naturkrafternas och de
ordnande gudamakternas strider, om det godas och det ondas
ursprung; tillåfventyrs åfven några dunkelt bevarade hågkomster af
urminnes åfventyr och fejder i de sagorika Kaukasiska
bergstrakterna, urfådrens stamlaud, i fordom tid såsom ännu i dag elt
verkligt folk förbistringens land; minnen från grannskapet med
Agathyrser, med Thyrsageter, med Vendiska, Finska och andra
stammar, och de troligen många flendtligheter och fejder, som
mellan våra fäder och dessa folk förelupil uoder den långa
vistelsen i nord- och vest-t rakt erna af Svarla Hafvet; ändtligen
striderna om välde och land med de äldsta i våra nordländer
inflyttade folkstammar: dessa från djupasle for nål der n med folket
vandrande, af den muntliga sägnen fortplantade, med liden
bleknande, försvinnande minuen hafva, såsom det pUgar ske med
föremål, hvilka för afståndets skull för våra ögon sammanflyta i
ett, med hvarandra sammansmält och blifvit till en enda mythisk
våfnad sammanflätade. Det år icke låd eller fastmer ligger utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
