Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos inbyggare inom samma landskap träffas icke sällan i
kropps-daning, ansigisbildning, lynne, seder och munart olikheter, som
tyckas antyda, alt de utgått från serskilta, ehuru i roten
be-ilåglade slammar. Detta är lill en del förhållandet mellan
in-byggarne i Rekarne, Södertörn och del egentliga Södermanland,
hvilka efter all sannolikhet nedslamma från serskilla folkgrenar; i
synnerhet skilja sig de förstnämnda myckel från de öfriga. I
lider, då icke blott härar af samma folk, men åfven enskilta
stammar vandrade och trängdes om hvarandra, sökte boningsplatser
och land, hafva visserligen i vår nord långt flera inflyttningar
skett, ån hvarom fornsägnerna bevarat några minnen. Hvar
de första bosåttningarne skett, och i hvilken rigtning med
den växande folkmängden denna utgrenat sig, ega vi, der andra
nnderrättelser brista, de enda tillförlitliga vittnesbörd i for n
lids-lemningarne, slenrören, åtlehögarne, bauta- ocb runslenarne.
Man träffar dessa endast eller till talrikaste mängd vid sjökusten
samt inne i landet vid de större sjöarne och uppefter floderna.
Detta visar, alt de mellanliggande inre trakterna länge varil en*
dast ödemarker och skog, och alt de äldsta bosältningarne skett
vid hafskusten samt omkring de stora, in i landel liggande
fiskrika sjöar, livarifrån uppefter de floder, som i dem utfalla, de
otbredt sig allt högre uppåt landet; flod-dalame således i hela
sin sträckning eller de närmast inlill de stora valtendrageu
liggande trakter hafva alldraförst blifvit bebygda; då folket ökades,
och i den mon skogen utgallrades, utgrenade man sig åt sidorna.
III. Nordiska Gudasagan.
37. Om tingens grund och verldens skapelse, det godas
och det ondas ursprung, gudamakternas styrelse och jordlifvets
första tider, och alla tings förgånglighel och slut, derom hade
våra fornfader efter urgamla, heliga sägner, gångna genom många
åldrar och slägten, följande i forntidens djupsinniga, för oss
hemlighetsfulla språk uttryckta föreställningar: 1 tidens morgon, då
intet var, ej sand, ej sjö, ej svala böljor, och intet grås växte,
fanns icke jorden, och icke höga himlen, allt var Gin un ga gap,
ett vidt sväljande djup. Mörkrets och köldens verld, del mot
norden liggande N i f e 1 h e m, midt uti hvilket brunnen Hvergelmer
är, skapades många lider förrän jorden. Derforul var ock i
söder en verld, som heter Muspelhem, ljus och het, så
strålande och brännamjf, all den för alla, som der icke hafva sill
hemvist, är obeboelig; Surlur kallas dess belienskaie. Mellau
dessa verldar var Ginungagap. Från brunnen Hvergelmel utfalla
lolf floder, som kallas £1 i våg or. De ulslrömade i Ginungagap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
