Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidens naII. Sill namn synes det hafva erhållit deraf, alt dess
bergiga beskaffenhet och stenbundna mark endast tillåtit att här
och der mellan bergen upprödja små land, hvårföre ock en
myckenhet af hopkastade stenrösen ännu i dag skola öfverallt der
finnas i skogarne. Fornsågner och landets många minnesmärken
från hedenhös vittna om dess tidiga befolkning. Det synes i
äldsta tider inom sig hafva beståu af flera små samhällen; ett
sådant har det gamla Vårns-hårad, det så kallade Värend varit,
som i elt värns- eller försvarsförbund förenat de i södra delen
af landet liggande Konga, Albo, Kiftnevalds, Upvidinge och
Norr-vidinge häraden; elt annat Fin hed en eller Finveden, som
npplagit Östbo, Vestbo och Sunnerbo härad; eU tredje, det gamla
Njudung, har innefattat de nu så kallade Östra och Vestra
häraden; äfven nämnes Meore eller Möre, utgörande en del af
det Öslliga, vid hafvet liggande Småland. Njudungs, Värends och
Finhedens tio hårad har bildat en egen lagsaga, känd i gamla
urkunder under namn af Tiohärad; nordliga delen af Smålaod
deremot har, åtminstone efter Chrisieodomens införande, lydt
onder samma lag med Östgöterna. Om de midt emot Småländska
kusten belägna öarne Gott land och Öland samt det i söder
från Småland liggande landskapet Bleking veta vi med visshet
icke mer, än alt de från mycket gamla tider, åtminstone redan
i del IX århundradet, varit räknade till Svea-välde. I fornskrifter
blirGottland merendels kalladt Gulland, och invånarne Gutar,
och intet tvifvel är, alt de tillhört den Götiska folkstammen.
Ölands tidiga befolkning bevittnas af dess rikedom på gamla
minnesmärken, och likaså äfven Blekings, hvars namn aldraförst
framskymtar hos en forntida skriftställare från XI århundradet,
som talar oro de barbariska Pleichaner, och säger om dem,
att de hade ett stort förråd af fångar, hvilket synes antyda, att
de varit fruktansvärda Vikingar; de hafva af Biskop Egino i Lund
blifvit omvända lill Chrisiendomen, hvilket föranledt, att Bleking
I kyrkosaker blifvit förenadt med Skåne, och detta åter har
sedermera gifvit anledning till dess förenande med Danmark åfven
i politiskt afseende. I det XII århundradet beskrifvas Bleking
och Halland såsom tvenne utgående grenar af det Skånska
landet, hvilket således i vidsträcktaste bemärkelse åfven innefattat
de tvenne förstnämnda landskapen. Skåne har i de äldsta
tiderna ntgjort etl eget rike; under VIII, IX och X århundraden
äter har det än varit underkastadt Sveriges, ån Danmarks vålde,
dock vanligtvis det sednares. Dessa i söder liggande landskap,
Skåne, Halland, Bleking, Bohus, synas att från mer ån en
folkgren hafva erhållit sin urgamla befolkning. Att åfven
Smålånnin-garne utgjort en från Göterna åtskild stam, eller åtminstone en
ser-skilt stamgren af dem, dertill har man någon grund att sluta af den
olikhet, som ånna i mycket röjer sig mellan dessa folk. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
