Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Asarnes gästabud hos Jätten if£ger på fllers ö först genom
dråp störde den heliga fred, som borde omgifva Gndarnes
församling, sedan med argfull tunga utösle giftiga smädeord öfver alla
Asar och Asynior, och ändtligen sjelf berömde sig af Balders död
och att Balder icke blifvit från Hel återlöst. Nu fruktande för
de uppbragta Gudarnes häfrinri, flydde Loke bort till en
bergsklyfta, der han bygde sig ett hus med fyra dörrar, för att kunna
hafva ntsigt åt alla håll; stundom förbytte han sig i en lax och
gömde sig i Pranangers fors. Der grepo Asarne hooom
slutligen, sedan Oden från Hlidskjalf upptäckt hans tillhåll. Då
förvandlade de hans son Narve till en varg; han sönderslet sin
broder Nare, och med dennes, med sin egen sons till hårda
bojor härdade tarmar blef Loke bunden vid trenne klippor.
Öfver hans hufvud upphängdes eo etterorm, och från honom
dryper etter. Hos Loke sitter hans maka Sigyn och håller en
skål under det droppande ettret; när skålen blir full, och hon
slår ut den elterfulla vätskan, dryper giftet undertiden i Lokes
ansigte; då ristar han sig så, att hela jorden skälfver. Detta
kallas jordskalf. Så ligger han bimden till Ragnarök.
48. Flyktad från lifvet, sitter Fromheten såsom en kraftlös
vålnad, ”en död bland de döda,” i Hels underjordiska salar, våldet far
ohej-dadt fram på jorden, Gudarnes makt år försvagad, och slägter,
utgångna från samma gudomliga rot, vånda vapen mot hvarandra, krig och
mord och rof uppfylla alla ändar af verlden. Jättarne hem ta nytt
etterblandadt lif af det lefvandes undergång och bygga af döda
mäns naglar skeppet Nagelfare, som skall föra dera till
guda-striden. Fenrisulfven och Midgårdsormen växa och trifvas, och
österot sitter i Jernskogen den gamla Jålteqvinnan och föder
Dlfvens nngar, af hvilka en i synnerhet blir mäktig; han mättas
af fega menniskors lif, slukar månen och blodbestänker Makternas
säten; solens strålar svartna sommaren derefter, och all vind blir
storm. Så bådar allt och reder sig allt till verldens sista
blodiga dag. Då kommer Fimbulvetr, den stora vinter, som
består af tre viutrar efler hvarandra utan någon sommar emellan.
På en gång lossas den gamla nattens alla krafter. Jorden
skålf-ver, lråden ryckas npp med rötterna, bergen störta samman, alla
fjettrar och band brista. Dvergarne stä suckande vid klippans
dörr. Hos Asarne gal den guldgula hanen, i dödens salar hos
Hel den sotfårgade, hos Trollen i högan skog den blodröda,
väckande hjeltar, vålnader, alla makler till strid. Garmer tjuter
vid Gnipa-hällen, vålnader vandra vid midnattstid, Loke blir lös,
Fenrisulfven ryter och bryter sina band, Midgårdsormen vältrar
med jftttestyrka sin ofanlliga kropp, hafvet gåser öfver sina bräddar,
vågen brusar, och ormen kommer i jåtteraseri npp på land. Då
lossnar skeppet Nagel fare, och vid rodret sitter Jätten H rymer.
Ulfven far fram med gapande mim, öfverkåken rörer vidhimme-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
