Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makter eller hemliga, förborgade krafter allt, som icke liggerinom
kretsen af tidens kunskaper och begrepp, till stor del alstrat
sägnerna om de många underbara idrotter, som blifvit Asarne
till-egnade. De blefvo ansedda för högre väsenden.
öl. Om Oden förmäler sagan vidare, huru han var sä
lycklig i alla företag, att hans folk slutligen trodde, att segern
hörde honom till. När han utsände sina män till krig eller
andra förrättningar, lade han sioa händer på deras hufvud, gifvande
dem sin välsignelse, och då voro de fullt förvissade, att deras värf
sk olle aflöpa lyckligt. Man trodde, att hao kunde se kommande
saker förut, ty genom mycken och rik erfarenhet, genom
mångsidig och djup kännedom af roenniskorna, genom uppmärksamhet
på händelsernas gång och en uppöfvad blick alt med skarp och
säker blick bedöma deras orsaker och följder, kunde han, såsom
en dessotom med högre iosigler begåfvad man, i förhand lätt
beräkna måoga sakers utgång. Det är detta, som de gamle
kallade spådomsförroåga, eoligl hvad en forntida saga djupsinnigt och
träffande anmärker: ”den vises förmodan är spådom”, detsamma
som åfven Cioero skönt förklarar om slora mån, då han kallar
dem siare, profeter af kommande händelser. När Oden satt i
vänners lag, hugoade sig alla öfver hans manliga skönhet, hans
herrliga oeh vördnadsfolla utseende; han talade med sådan kraft
och så öfvertygande, att allt, hvad han sade, syntes alla vara sanning.
I de urgamla qväden, som bära namn af Odens höga aånger,
framträder han som den forngamle höge vise, från hvilken utgått de
inånga vishetsbud, som innehålla lärdomar fftr lifvet och högt aktades
af de forntida fådren. Han lärde, alt förstånd ocb eflertanka voro de
bästa hjelpare och vågledare i alla saker, ”ty mer pålitlig vån, ån
”mycket förstånd, man aldrig fioner. Minst felar en varsam.” Han
uppmuntrade till vishets och kunskapers uppbemtande, ”ty båttre
”börda man ej bär, än vishet mycken; hon bättre år ån guld på
”okänd ort; hjelp hon är i nöden; till ögonspel den varder, som
”intet förstår och sitter bland visa.” För sedernas mildrande,
sinnenas danande till ädelhet och mensklighet ioplantade ban
såsom grundsatser och föreskrifter, alt mot fremmande, vågfarande
mån skulle man visa gästfrihet och välvilja, ”ty eld den behöfver,
”som långväga ifrån kommer, frusen om knän; af mat och
klå-”der den har behof, som öfver fjällen farit; vatten, torkduk och
”gästfrihet den behöfver, som till gästning kommer; vänligt sinne
”låt hooom röna, tal och gensvar ega. Hell! den som gifver.”
För ålderdomen sknlle man hafva vördnad och aldrig le åt den
gråhåriga talaren, ”ty ofta år godt, hvad de gamle tala; ofta ar
”skrynklig mun visa ord komma, åfven af dem, som usla gå för
”hvar mans dörr och vistas hland de ringa.” Till hån ocb löje
borde man aldrig hafva en okänd, fremmande man, ”ty ej gifves
”någon man så god, att felet ej följer; ej någon så dålig, ill lill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
